När jag var föräldrarledig med William hade jag tagit en paus från högskolan. Jag hade pluggat i 1 år och hade tre år kvar för att ta min civilekonomexamen.
En av mina nackdelar är att när jag påbörjat någonting vill jag ha det klart på samma gång. Ett exempel är att när vi köper hem möbler från IKEA så river jag upp alla kartonger direkt när jag kommer hem och börjar montera ihop möblerna. Helst hade jag velat haft åtta armar samtidigt så att jag kunde montera ihop allting på samma gång. Ingen lunch först, nej nej, utan allt ska helst vara ihopskruvat och klart samma sekund som jag stiger in genom ytterdörren.
Jag vet inte heller hur många gånger jag suttit och pluggat och bara velat lära mig mer och mer så jag suttit uppe till klockan två, tre på natten och bara läst, läst för att jag tyckt att det varit bra att lära mig allting på samma gång.
Jag blir lätt ivrig och vill därför jobba så snabbt och effektivt som möjligt.
Så därför var jag stressad av att komma tillbaka till plugget efter föräldrarledigheten med William. Han föddes i juni och han började på förskolan i mitten av augusti året efter så att jag kunde påbörja skolan i september igen. Jag ville gärna inte vänta ytterligare ett år till, för varje årgång börjar ju till hösten. Så med honom var jag föräldrarledig i 1 år och 2 månader.
Bild på min lilla William när han började förskolan. Så liten ♥
Med Philip känner jag inte alls samma stress. Plugget är klart, jag har mitt jobb som revisor som jag önskade mig när jag tog studenten och jag känner att jag kommer att ha hela livet på mig att jobba. Hela tiden får jag höra att man ska ta vara på småbarnstiden för att den är så kort. ”Jaja” har jag alltid tänkt innan. Men det är nog först nu som jag har börjat förstå att den verkligen är kort.
Tanken var att jag skulle börja jobba lite smått redan i maj, men när maj närmade sig så kände jag att det var alldeles för tidigt. Sedan var tanken att jag skulle börja jobba heltid från och med januari igen. Alltså om 3,5 månader.
Men efter att jag och Niclas har pratat om det kände vi båda att det är för tidigt. Vi såg över vår ekonomi och vi båda konstaterade att så som ekonomin ser ut idag så har vi verkligen råd att jag är hemma ytterligare en tid. Därför har vi nu bestämt att jag ska vara hemma med barnen fram till augusti/september, alltså nästan ett år till. Och beslutet känns så bra! Magontet av att behöva lämna Philip på förskola efter nyår har släppt och jag känner mig så välsignad av vi bor i ett land där vi har möjlighet att vara hemma med våra små barn.
Jag har hela livet på mig att jobba och tjäna pengar. Men småbarnstiden kommer aldrig tillbaka och jag prioriterar min familj över allt annat. ♥
Ni som har barn på förskola, Hur länge var ni hemma med era barn? Hur tänkte ni? Det vore så kul om ni delade med er. ♥
Vi (min man o jag) har nyss fått vårt första barn 1 augusti. Men eftersom jag är barnskötsre och jobbat sex år på förskola. Sä tycker jag INTE (tror alla som jobbar/ jobbat) på förskola håller med. En bebis på 12 månader som nyss fyllt 1 år är jätte svårt på förskola. Ofta kan dom knappt gå väldigt ostabilt. Stora baengrupper, många barn (alla barn 1-5 år) är ofta ute på försnolegården samtisigt. Jag tycker det är för tidigt att sätta en 12 månaders bebis på förskola. Men det har givetvis även med ekonomin och familjesituationen att göra. Jag var ju sjulskriven hela min graviditet pga illamående kråkningar ischas ocg foglossning. Så man får inte så mycket pengar när man är föräldrarledig. Men jag snålar helldre på saker då så Linn inte behöver börja på förskola fråns hon är 1 år och 4 månader tisigast helst. Min man är programmerare och förstår inte riktigt dörskolans värld. Men jag får väl visa honom så förstår han nog mer ?. Kram
Är det så! Så skönt att höra!! Ja visst kan ju knappt gå.. de små bebisarna <3 <3 Ja men precis som du skriver så beror det ju på ekonomi och familjesituation. Min syster bor i Bryssel och där har de 3 månaders föräldrarledighet. Så sjukt.. där måste man verkligen ha bra ekonomi om man vill vara hemma längre.. eller en nanny. Ja men du jobbar ju inom det så han borde verkligen lyssna på dig! <3 <3 <3 Kram!
Ja jo jag försöler få mannen att förstå tror han gör det lite mer nu än innan ?. Oj 3 månader så sjukt ???. Det är ju ingenting. Bebisen betöver ju tid att knyta banden mellan mamman o pappan. Vi får vara glada i sverige att man kan vara föräldrar ledig längre. Synd ekonomin sla styra en sådan sak. Alla barn mår ju bättre om de kan vänta att börja förskolan fråns de är minst 1 år och 3 månader. Det underlättar ju på förskolan med och inskolningen.
Ja så sjukt verkligen! Så skönt att vi bor i Sverige ändå <3 Kram! <3
Ja jo jag försöler få mannen att förstå tror han gör det lite mer nu än innan ?. Oj 3 månader så sjukt ???. Det är ju ingenting. Bebisen betöver ju tid att knyta banden mellan mamman o pappan. Vi får vara glada i sverige att man kan vara föräldrar ledig längre. Synd ekonomin sla styra en sådan sak. Alla barn mår ju bättre om de kan vänta att börja förskolan fråns de är minst 1 år och 3 månader. Det underlättar ju på förskolan med och inskolningen.
Med första i nästan 2år (jobbade några h ibland sista 3-4 mån när pappan var ledig från jobbet vissa dagar), Han jobbar 5 nätter ena veckan och 2 nätter ena veckan. Dottern får vara hemma med mig tills hösten -17 (då är hon nästan 2 år som storebror va), för nu är jag gravid med 3dje som beräknas till feb så hon får vara hemma med oss. ☺
Åhh så mysigt att vara hemma i två år! Så underbart att vara så nära sina små. Hur gick inskolningen på förskolan när de var 2? William var ju så liten så han förstod nog inte så där jättemycket om vad som hände, jag kan tänka mig att det är annorlunda med en tvååring som är lite mer medveten om att mamma/pappa försvinner. Men jag har ingen aning. <3 Kram! <3
Helrätt val! Becca pedagog på Fsk
Åhh vad skönt att veta!! Tack! <3 Stor kram!! <3
Ingen fara. Gränsen gär ju vid 1 år alltså inte tidigare än 12 månader. Men gränsen borde nog bara 1 år och 2-3 månader iallafall?. Då är det lättare för barnen.