När jag var gravid blev jag sugen på att inhandla massa nya saker! En ny spjälsäng, en ny barnvagn, täcke, kudde, napp, gossedjur, massa nya små söta bebiskläder, sängmobil, babysitter etc. Listan kan göras lång med saker som jag intalade mig själv att bebisen behövde.
Visst är det jättebra att handla små saker inför bebisens ankomst, jag tror att det är ett bra sätt att ställa sig in på att bli mamma, att ”boa” och göra i ordning för barnet, att längta och drömma om när bebisen är ute.
Däremot reflekterade i alla fall jag över alla saker. Behövde Philip verkligen ett eget rum? På 9 månader har han knappt satt sin fot där inne. Trodde jag att ett rum med massa bebisprylar och saker skulle lösa problem? Fungerade det med en babysitter som skulle ersätta min närvaro som förälder när jag ex. ville lägga ner honom en stund?
Philip har ännu idag inte sovit en enda natt i sin säng, och i hans babysitter ville han knappt sitta i. Jag förstod på honom att en materiell sak aldrig kunde ge samma inre tillfredställelse av trygghet som min famn. Han ville bara bli buren tätt, tätt intill mig, Niclas, eller någon av våra föräldrar/syskon.
När vi skulle gå ut och gå promenad ville han absolut inte sitta i barnvagnen, han bara grät och grät. Det slutade med att jag fick bära honom hela promenaden och nästa gång jag gick promenad satte jag honom i bärselen direkt. En bärsele är verkligen någonting som jag kände underlättade jättemycket för mig, han satt i den från morgon till kväll och var såå nöjd och belåten! Samtidigt fick jag två händer fria och kunde laga mat, diska, plocka undan och göra andra saker som behövde två händer till hjälp. Jag älskade vår bärsele, det var verkligen en investering som var värd varje krona för mig.
En bebis behöver egentligen inga materiella saker, en liten bebis behöver en trygg famn och en större bebis, så som Philip är idag, behöver få möjlighet till att fritt få utforska sin omgivning. Det behövs inga dyra leksaker, hundratals lekklossar och leksaksdjur. Det räcker med en tom petflaska, eller en tom matlåda och massa småskedar. Philip tycker att det är jättespännande att plocka in alla skedar och sedan hälla ut allting på golvet, för att sedan sätta tillbaka allting i matlådan igen.
Bild från när Philip var nyfödd
