Laila Högfeldt

Ibland får jag höra olika åsikter om att Philip sover i vår säng. William sov också i vår säng jättelänge!

Med William kände jag en onödig kamp som jag inte ens försökt med Philip.

Mitt mammahjärta klarade helt enkelt inte av när William grät och försökte klättra ur sängen eller ropa på mig på hans sätt för att han ville sova med mig. När jag sa godnatt så klängde han fast vid mig. Även om han inte kunde prata så visade han tydligt att han inte ville säras ifrån mig för att ligga ensam.

När han blev lite äldre försökte vi få honom att sova i sin säng igen, men det slutade alltid med att han kom till oss natt efter natt.

Jag kände bara att det inte är så viktigt för mig att lära honom att sova i sin egna säng. Vissa föräldrar skulle kanske se det som att barnet har en ”stark vilja” och starta en kamp mot barnet där den som står ut längst vinner och på så sätt visar föräldern vem som bestämmer. Däremot tror jag inte att det lilla barnet uppfattar situationen som en kamp utan barnets enda mål är nog endast att ta sig till föräldern där tryggheten finns. Jag tror inte att barnet förstår syftet med att sova själv i sin säng.

Den stress som jag såg i Williams kropp och de stora tårar som han fällde sa sitt. Jag tyckte att det var jobbigt att se och då valde jag att inte ta den kampen. Jag vill inte lära mitt barn att världen är en otrygg plats utan jag vill att mitt barn ska känna en tillit till mig som förälder att jag alltid finns där.

Naturligtvis finns det barn som sovit ensamma som spädbarn och som växer upp och är trygga. Men för oss kändes det fel och jag har lärt mig att lyssna på mig själv istället för vad omgivningen tycker. <3

Bild från när William var liten <3