Jag har ofta tänkt på hur människor ser på mig. Har ni gjort det någon gång?
Jag försöker att ta för mig av livet, men samtidigt ha en viss eftertanke eftersom att jantelagen fortfarande oftast gäller. Vissa människor har bara en utstrålning som man ser genom ett helt rum. Andra kan vara i ett rum utan att jag har märkt att dem är där. Någonting som jag alltid försöker är att ha glimten i ögat och se till att människan jag möter ska gå från mig med en god energi. Dock kan jag ibland märka att när jag ger lite av mig själv till en person så vill dem gärna ha mer. Då drar jag mig undan. Jag har väldigt lätt att ”klicka” med folk men vill gärna inte bli bästa vänner över en natt.
Känner igen det där. Jag är likadan och svärmor med. Känns som killar inte bryr sig på samma sätt. Men vi tjejer vill gärna bli omtyckta av alla. Tycker någon inte om en tar man väldigt illa vid sig och letar fel på sig själv. Precis som vi söker bekräftelse hos andra människor och ger någon oss ej det blir vi ?????. Visst är det konstigt. Min man har lätt för att bli omtyckt men skulle någon ej gilla honom eller hålla med om hans åsikter så skiter han totalt i det och går ej och grubblar över det som jag skulle gjort. Ibland önskar jag att jag var mer oberörd av sådant precis som min man ?. Är det likadant med din man/ sambo? Det är nog något manligt / kvinnligt över hur man ser på det.