Ibland så blir jag så full med kärlek att jag inte vet vad jag ska göra av den. Har ni någonsin känt känslan av att någonting är så gulligt och sött att ni bara vill krama sönder det? Det har jag! När jag pussar, kramar och gosar med Philip vill jag nästan krama sönder honom.
Jag har läst att vi människor är programmerade på ett sätt som gör att när vi ser något jättegulligt vill hjärnan balansera känslorna med aggression för att få jämnvikt. Samma sak händer när vi till exempel gråter och helt plötsligt börjar att skratta. Eller när vi gapskrattar så mycket så att tårar kommer. Det är tydligen vår kropps sätt att hålla jämnvikt i känslorna. Det låter ju logiskt, eller hur? ?
Puss från oss ?
