Kaos och kontroll

Idag tog vi oss ut en stund. Egentligen var det en dag då vi skulle ha varit ute hela dagen. Solen lyste och det var nollgradigt. Med andra ord hade dagen alla förutsättningar att utföra all form av vinteraktiviteter. Men jag har slutat hetsa kring det. Jag har egentligen en önskan om att vi varje helg gör någon form av aktivitet. Men just nu har verkligheten inte varit så. Om det ibland krävs tjat, gråt och tandagnissel för att ta sig ut, blir det ändå inte roligt. Därför tänker jag att när vi får till vinteraktiviteter så är det bra, en bonus. Får vi inte till det, så är det okej.

När vi var ute så träffade jag på en kompis som sövde sitt barn i vagn. Hon berättade om situationen hemma och att allt inte är så lätt när barnen är små. Då tänkte jag på att vi gärna visar upp en polerad yta men det där som finns därunder syns inte. Den egentliga verkligheten skiner inte ens igenom alla filter vi lägger på. Hittepå kommer före verkligheten. Ett fångat leende får pryda bilden istället för den gråtande rebellen. Det finns mycket som inte syns på Instagram, det är något vi måste ha med oss i detta jämförelsesamhälle.