Imorgon går hela familjen på jullov. Det känns verkligen som att hela familjen behöver det också, speciellt Emil. Hela Emils kropp vibrerar av känslor som han har svårt att hantera. Ett halvår i skolan har satt sina spår i den lilla kroppen. Efter att ha levt helt skyddad i förskolans värld där alla får leka med alla och inga egentliga måsten finns, så landar han i skolan bland måsten och konflikter.
Emil sa i helgen att han inte får leka med tjejer i skolan. För en vuxen person som redan har gått igenom alla skolans faser, tyckte att detta lät helt fruktansvärt. Det är klart att han får tyckte jag. Men skolans regler är annorlunda, eller det är inte skolan som satt upp reglerna, utan något av barnen som sagt detta som sedan blivit en sanning för Emil. Något som säkerligen känns tråkigt för honom och som säkerligen är tufft att hantera när självkänslan inte riktigt finns där.
Härom kvällen berättade han att han inte tyckte att matte var så roligt. Tidigare har han berättat att svenska är tråkigt.
Så det ska bli skönt med jullov. Jag har lovat att hämta Emil tidigare imorgon. I och med att både jag och Andreas har avslutningar imorgon kan vi sluta tidigare. Jag slutar tidigare än Andreas så jag cyklar direkt och hämtar Emil. Vi kommer att få ca två timmar hemma, bara vi. Jag tror att han behöver det.
