Jag var som sagt på vinkväll i fredags och sömnen blev lidande natten mellan fredag och lördag. Men en natt klarar man på något vänster. Men det som inte var med i budgeteringen av sömn var Loves feber som kom igår. Nattens sömn med Loves feberyrande, Andreas snarkande och senare Loves gråt gjorde att nattens sömn nästan uteblev. Med en redan dålig natt i bagaget och sedan en till har gjort att jag nu känner mig som 65 år.
Hur klarade man bebisåren med vaknätter? Det är för mig ett mirakel så här i efterhand. En klapp på axeln till mig själv och alla andra som i flera månader fick alldeles för lite sömn.
