Jag träffade en bekant på barnens gympa igår. Hon frågade hur det kändes att vara fotbollsänka nu. Det slog mig när hon sa så, att det är precis rätt epitet. Jag känner mig mer som en fotbollsänka än en fotbollsfru. Men varför har inte begreppet fotbollsänka fått mer uppmärksamhet? Är det för att det har en negativ klang?
Visst är det kämpigt att Andreas är bort mycket, ibland väldigt kämpigt, men vissa kvällar är det också ganska skönt. Jag har ju aldrig läst så mycket som nu och ingen gnäller när jag tittar på farmen. Så visst finns det ändå positiva sidor med att vara fotbollsänka.
Så numer titulerar jag mig som fotbollsänka och inte fotbollsfru.
