Nu är min äldsta i den åldern där prova på är över och övning tar vid. Han har redan provat på skridskor, nu ska han börja öva på att åka. Med övning kommer förhoppningsvis färdighet. Han behöver inte bli en hockeyspelare men jag hoppas att han lär sig så bra att han kan planerna hinder på skolan framöver. Detsamma känner jag med alpint och längd. Alpint har Emil bara provat en gång så där är vi fortfarande i prova på stadiet men vad gäller längd så är vi nog i övningsstadiet.
Det som jag tycker är svårt är att låta det vara en övning utan att forcera något. Där det är absolut som svårast är övningen i språket. För Love verkar språket bara komma men Emil får kämpa lite mer. Vi kämpar mest med S och R. Han hoppar gärna över S och R blir L. Nu verkar det nästan som att jag har forcerat lite mycket att Emil tycker att det är jobbigt att öva. Jag behöver backa nu och låta det bli mer lustfyllt.
Det är svårt det där med att inte forcera, man vill ju bara hjälpa till lite på traven. Låter klokt att avvakta lite och bara låta det komma. Alla våra tre barn har varit relativt snabba med språket, men vår yngsta läspar med sina S. Han har ett öppet bett eftersom han älskar sin napp så mycket, så det är troligen därför. Tror det kommer lösa sig med tiden 🙂
Ja man vill ju som bara hjälpa dem på traven, men ofta löser sig saker med tiden. Jag får ha lite is i magen ?