Jag är med i en grupp på Facebook för föräldrar med barn med epilepsi. En person la upp en status där hon skämtade om att hon varit snabbare än Usain Bolt. Hon berättade att hon sprang från soffan till barnets rum på tre sekunder då hon misstänkte att barnet fått en kramp. Lite samma situation upplevde jag ikväll. Vi har börjat trappa ur en av Emils mediciner och jag tyckte att Emil andades konstigt i monitorn. På tre sekunder hann jag springa från soffan upp till Emils rum för att möta en helt vanlig andning, alltså ingen kramp. Men i och med att vi trappar ur en medicin så blev jag nojig.
Jag tror bara det är föräldrar med samma situation som känner igen sig. Den där autopiloten som släpper allt annat och det är bara barnet och den eventuella krampen som gäller. Allt på några millisekunder.
