Jag hade bestämt att jag skulle iväg till biblioteket idag. Ett av mina mål detta år är att hålla i läsandet. Där är jag lite av en periodare. Istället för att pausa läsandet för att jag inte har en bok som väntat så tänkte jag att biblioteket skulle få sig ett besök. När jag nämnde det för Andreas vid lunchen sa Emil att han ville följa med. Absolut tänkte jag då, men……. När det några timmar senare var dags att åka till biblioteket hade jag helt glömt bort att Emil ville med. Även fast jag var på väg och tog på mig skorna så hängde som Emil inte på, jag tror att det var där jag liksom inte kopplade att han egentligen ville med. Det blev som en naturlig situation att han skulle vara hemma med Andreas och Love.
När jag kom hem berättade Andreas att Emil hade brutit ihop då jag åkt utan honom och Emil sa även till mig ”du glömde mig mamma”. Vilken skam jag kände då. Vilken mamma glömmer att barnet vill följa med på biblioteket? Emil var så ledsen att jag glömde honom och jag skämdes så mycket. Jag gav honom en muffins som tröst, men vad är det för tröst egentligen?
Vi måste nog snart åka till biblioteket allihopa eller åtminstone jag och Emil. Usch vad jag skämdes.
