Jag vågar inte ens skriva det, men jag gör det ändå. Jag börjar med att säga peppar peppar ta i trä. Barnen överlevde första dagen på förskolan efter nästan ev veckas vab. Nu njuter vi varje dag vi får ha vab-fri. Vi vet aldrig hur länge det varar.
Idag fick en kallelse till logopeden. När kallelsen damp ner i brevlådan var det som deja vu. Vi har fått så många kallelser tidigare att det nu var som att spela upp allting igen. Denna kallelse är också något vi väntat på. Vi har själva legat på om att vi vill ha en tid hos logopeden så nu är denna tid lika helig som sjukhustiderna. Detta är en tid vi inte byter, denna tid får vi passa in oavsett schema.
