Läsårets första VAB. Det jag inte längtade efter inträffade snabbare än jag tänkt. Redan andra veckan går vi på vår första VAB. Emil blev idag hemskickad för att han var snorig. I våras hade vi kanske fem veckor utan VAB. Jag hoppas inte hösten går samma väg till mötes. Något som borde vara självklart och som också är det, kan ändå vara så stressande. VAB som ska lösas och jobb som ändå ska fixas. Finns det någon familj där VAB inte stressar?
