Jag känner mig som en bromskloss just nu. Andreas aktiviteter hopar sig och han är så social och får inbjudningar från överallt. Är det inte den ena gänget som ska hitta på något så är det det andra gänget. Han frågade om han kunde träffa ett gäng och dricka öl på lördag. Jag svarade att det var okej efter att barnen somnat. Jag orkade helt enkelt inte ha barnen själv IGEN. Vad händer då tror ni? Jo, Andreas har en kompis som gifter sig på lördag. Bröllopet har blivit uppskjutet för Corona och paret valde då att gifta sig i år men skjuta upp festen. Då hör en annan gäst, eller tänkt gäst, av sig och planerade en snabb liten svensexa på torsdag.
Hur säger man nej till det? Det går ju inte. Hade det varit ett vanligt häng hade jag sagt nej, men när det är svensexa är det ju som något annat. Så nu står jag inför att ha barnen själv hela torsdagen. Jag gruvar mig redan.
Jag känner mig som en bromskloss. Men hade jag sagt ja till alla Andreas sammankomster hade jag haft barnen själv så mycket nu på slutet av ledigheten. Jag måste tänka på mig själv också.
