Ni vet den där charmiga kameravinkeln underifrån. Den kommer alltid som en överraskning när jag trycker upp Snapchat. Helt plötsligt är det mamma jag ser i skärmen. Efter någon sekund så ser jag att det inte är mamma jag ser i skärmen, det är jag själv som är där. Desto äldre jag blir, desto mer lik min mamma blir jag.
För några månader sedan skulle jag och en kompis ta en bild när vi tittade på solnedgången på Rödön. Vi fick ta om bilden flera gånger då jag var så lik min mamma på alla bilderna. Nu tycker jag att det är charmigt när man är lik sina föräldrar, men jag är alltså lik min mamma såsom hon ser ut idag. På vissa bilder, i vissa vinklar, ser jag ut som min mamma som fyller 64 år i år. Jag ser alltså ut som 64 i vissa vinklar.
Det är ändå skönt att jag är över 30 år. Då kan jag tycka att det är charmigt eller skratta åt det faktum att jag ser ut som 64 år i vissa vinklar. Vi blir bara äldre och glad ska vi vara för det.
