Det var värre än vi trodde med köket. Läget just nu är att golvet är rivet ner till betongplattan. Försäkringsbolaget är inkopplat och vi väntar på svar om hur svår fukten i plattan är. Så läget just nu är att vi måste vänta. Snickaren kan inte göra mer än att vänta på svaret om fukten. De som skulle kolla fukten skulle komma någon gång under nästa vecka. När nu någon gång är, återstår att se. Så köksrenoveringen kommer med andra ord att dra ut på tiden. Vi som såg fram emot att golvet skulle läggas idag, blev istället upptagna med samtal hit och dit.
Jag hoppas att de som mäter fukten kommer i början av nästa vecka så renoveringen kan fortskrida. Nu kanske ni förstår varför det är mer kaos än kontroll här hemma.
Jag är så förvånad över min egen reaktion i det hela. Den vanliga jag skulle ha haft sådan ångest och varit nedstämd och stressad över det som händer nu. Men jag känner mig lugn. Jag är lite less att renoveringen kommer ta längre tid än väntat, men jag känner mig ändå lugn. Det är som att jag inte har ork att oroa mig, som att jag bara har energi till att vara lugn. Det är så mycket annat som händer nu så det får liksom bara gå.
Till veckan ska Emil på ytterligare ett sömnEEG. Vi ska alltså hålla honom vaken till 00, låta honom sova till 04, för att då vecka honom så han är vaken till 07:45 när EEG äger rum. Då ska han helst vara så trött att han somnar direkt. Sist gick det bra. Jag hoppas att det går lika smidigt denna gång. Detta sker på tisdag. På tisdag kommer också bänkskivan. Inte nog med det, på tisdag kommer också två personer som ska installera ett larm i Emils säng. Det ska larma om han får ett epilepsianfall.
Jag tror att det är för att det är så mycket annat just nu som gör att jag är lugn i kaoset med köket. Jag har fokus på så mycket annat att köket får vara. Det kommer ordna sig till slut, om än några veckor senare än beräknat.
