Idag när jag skulle hämta barnen på förskolan så hade Kristina precis hämtat och var på väg hem. Hon sa att de skulle vara ute en stund om vi ville komma förbi. De bor precis bredvid förskolan så vi stannade där när vi gick hem. Barnen lekte jättebra och jag stod och surrade med Kristina i 30 minuter. Det var så skönt. Jag fick vuxenprata och barnen fick leka ute en extra stund. Win win. Det är ändå skönt att döda 30 minuter. Inte för att jag inte vill vara med mina barn, utan för att ibland roar barn varandra bättre än vad vi vuxna roar barnen.
Det var mysigt med 30 minuters kompisprat. När vardagen rullar så blir det inte så mycket av den varan. Vi som dessutom har haft sjuka barn har inte varit sociala på flera veckor känns det som.
