Jag som precis hade börjat inse det positiva med att barnen går längre på förskolan jinxade det direkt. Jag berättade för en kollega hur bra det var med två trötta barn vid strax efter 16. De är så trötta att de gärna sitter med varsin skärm medan jag fixar maten. Jo hej du. Tji fick jag. Idag fullkomligt trotsade Love allt han kunde. Han skulle inte gå in, inte titta på skärm, inte leka, inte vara i köket med mig, han skulle helt enkelt ingenting. Skrek och grina och var allmänt arg.
Inte det man behövde efter en lång vecka, lång arbetsdag och en natt på soffan. Jo för det slutar inte med att Love trotsar på dagarna, nu kaosar han VARJE natt också. Inatt vid 01 vaknade han och gick ur sängen. Han skulle prompt ner och print sitta i min famn i soffan. När han somnat om försökte jag gå med honom till sängen igen, men ICKE! Det slutade med att jag och Love sov på soffan i natt.
Snälla ge mig styrka. När blåser denna fas över? Tur det är fredag imorgon och helg så får man sova en dag åtminstone.
Just ja. Så här såg hallen ut efter hemkomst från förskola.
Och här köket. Kaos på natten, kaos på dagen, kaos i kök och hall. Längtar till en kopp te, en filt och tända ljus ikväll.
