Jag har kommit fram till att jag verkligen är en hemmakatt. Jag är väldigt gärna hemma. Andreas är mycket bättre på att ta sig iväg för att göra saker. Många gånger känner jag tyvärr att det är jobbigt att ta mig hemifrån, nästan så att jag gruvar mig för att det är jobbigt. Det känns tråkigt att säga men det är så. Därför är det bra att jag får puttar då och då.
Jag spelar korpfotboll och det är ett sätt för mig att komma hemifrån. Träning och socialt på samma gång. Superbra. Tankarna jag tänkte när jag satte mig i bilen och åkte iväg var ”det här är bra för mig”. Jag tror att det är viktigt att komma hemifrån ibland. Inte bara för jobb utan för annat. Sådant som ger energi. Tur för mig att jag har korpfotboll så jag tar mig hemifrån en gång i veckan.
Bild från fjolårets finalvinst
Jag undrar om det bara är jag som är en hemmakatt eller om fler är som jag. Att man helst är hemma. Är det kvinnligt och manligt? Eller från person till person?
