Det som också händer när man börjar jobba är att de rutiner man haft under sommaren sätts ur spel. Det är inte så att jag är en träningsnarkoman, absolut inte. I slutet på sommaren kom jag på att jag inte alls tycker att det var roligt att träna och la därför ner träningen helt. Men tidigare under sommaren kunde både jag och Andreas träna någon gång under dagen. Då var också kvällarna fria. Ingen av oss behövde sticka iväg efter läggning.
Det har hänt att Andreas har stuckit iväg efter läggning men för mig har det varit uteslutet. När barnen har somnat finns det bara en sak jag vill. Att krascha i soffan med en kopp te.
Men så kom jag på idag att det kanske ändå är bra för hälsan, både fysiskt och psykiskt, att komma igång lite med träningen i alla fall. Så idag kom på vardagens käftsmäll. När fan får man till träning när båda jobbar heltid? Idag kom jag hem 16:30, Andres hade hämtat och de hade precis kommit hem. Då var det dags för matlagning och sedan lite mys och fix innan kvällsfika och läggning. Jaha så kom den där läggningen så fort att jag knappt han blinka. Ska det bli så nu att träningen får komma efter läggning? Idag tog jag mig då ut på livets första efter läggning träning, om jag räknar bort korpenmatch men det ser jag mer som socialt häng.
Mycket nöjd över att jag tog mig ut. Jag får nog vänja mig med att träning sker efter läggning framöver. Dock inte varje dag. 2 dagar i veckan räcker för en smygstart.
