Nu ska jag skriva något ärligt. Inga krusiduller eller förfiningar. Jag hatar PMS. Jag har alldeles nyss kommit underfund med att jag har PMS. Idag är en riktigt dålig dag. Jag är irriterad på allt och alla. Jag tycker Emil och Love är långsamma och gnälliga. Andreas är lat. Allt är jobbigt! Solen skiner och jag har sommarlov med just nu spelar det ingen roll. För att allt är ändå jobbigt eller framförallt irriterande. Jag vet anledningen men det hjälper som inte. Irritationen går inte bort för det. När jag tänker att det är PMS, nu försöker jag tänka positivt så kommer ett litet gnäll från ett barn så försvinner den positiva tanken och ALLT, verkligen ALLT är jobbigt igen.
Jag vet att det finns något man kan få mot PMS och jag börjar fundera på om det är läge för mig att prata med någon om att få det. Jag hatar själv att vara så irriterad som jag är. Det är inte så jag vill vara. Framförallt inte i flera dagar.
