Kaos och kontroll

Typiskt manligt och typiskt kvinnligt

Imorse när jag kom på jobbet hörde jag två av mina kvinnliga kollegor sitta och prata vid ett bord. När jag tryckte på kaffeknappen hörde jag att de pratade om typiskt manligt och kvinnligt. Jag tog med mig kaffekoppen och satte mig tillsammans med dem. Jag är så fascinerad över denna fråga. Vi tre som satt där var i olika åldrar. Jag är 32, en är 50 och en 60. Trots de olika åldrarna hade vi liknande erfarenheter av vad manligt och kvinnligt i ett förhållande var.

Det hela började med att 50åringen blivit så irriterad på sin man för att hon alltid varit den som haft helhetsbilden i relationen. Alltid behövt vara den med koll. Jag och 60åringen instämde helt.

Varför är det nästan alltid så? Att kvinnorna är de med koll? Att kvinnorna är projektledarna? Om jag går till mig själv så har jag ett typ av kontrollbehov. Jag vill exempelvis veta att barnen har hela och rena kläder och att de har kläder för olika väder på förskolan. Det spelar ingen roll om det snöar från morgon och är strålande sol på eftermiddagen så ska kläder finnas där. Jag är den som ser när barnens kläder blir för små och de behöver gå upp en storlek. Jag är den som ser att Love kommer hem med andra kläder från förskolan och att de då sinat på kläder i hans korg.

Kan det vara så att männen inte känner att de behöver ha koll för att vi kvinnor alltid har det? Eller är det så att vi kvinnor kör över männen? För de flesta jag pratat med OAVSETT generation har liknande roller. Typiska kvinnosysslor och manssysslor. NÄR ska detta försvinna?

Viktigt att lära mina söner jämställdhet

Frågan är om jag gräver min egna kvinnograv i och med mitt kontrollbehov? Undra om det är dags att släppa lite, bara för att se att världen inte går under. Hur gör ni andra? Är ni projektledare i er relation?

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.