Ibland känner jag mig som en mindre bra mamma. Jag är inte så pepp på att läsa samma bok om och om igen. Mitt barns extremt korta attention span gör att det är ganska frustrerande att måla, dega eller lägga pussel.
Jag är också dålig på att gå ut och aktivera oss. Själv gillar jag att promenera, löpträna eller pyssla i trädgården. Men jag är sällan road av att packa ryggsäck för att få med allt till Kajan och jag är ganska less på allt tjat hon brukar lyckas med när vi ska röja bland blommor.
Det jag börjat inse är att jag är en mysmamma. Jag kramas och gosar gärna, sitter och kollar film och samsover gärna med dottern. Kanske blir det bättre ju äldre hon blir? Kanske kan hon odla i egen plätt till sommaren, kanske slutar hon kasta pärlor överallt och börjar pyssla istället. För jag ser fram emot att lära henne virka och sy, lära sig odla och läsa. Så jag kanske blir lite roligare då. Under tiden får jag sno några kramar och lite gos när hon väl sitter still.
Mysmammor är väldigt härliga de också 😀