Den kommer att bli ganska mycket text rakt upp och ned. Jag skrev en del på förlossningen under dagen, annat har jag pusslat ihop från sms jag skickat och sedan när jag pratat med maken. 
In vid 8 på morgonen, blodtrycket kollades. Vid 8.30 uppkopplad för att kolla sammandragningar och CTG på bebis. Hade en hel del sammandragningar vilket jag reagerade över eftersom att jag sällan haft ordentligt redan på morgonen. Vid 9.10 kopplades jag ur, jag satt så obekvämt och hade en fot i revbenet.
9.30 undersökning – mjuk tapp, lite kvar, 3cm öppen. Det blir hål på hinnorna! Ut i väntrummet (vi var i ett undersökningsrum) innan vi skulle få komma in på vårt förlossningsrum.
10.30 pillas hål på hinnorna. Kommer inget fostervatten men elektrod sätts på bebisen huvud. Hade fått i mig en macka och bytt om innan så jag var redo.
10.50 började det gör ondare och ondare och kännas märkligt i underlivet.
Strax därefter får jag kliva ur sängen och gå runt. Tar en kopp choklad men vid 11.13 får jag en värk som känns i rumpan och benen. Starkt tryck nedåt. Det avtar men ebbar inte ut och runt 11.17 har jag en till. Det har helt klart dragit igång. Jag gick runt och vajade lite. 
Kontrollerades och satt uppkopplad mellan 12.30 och 13.30 för att kolla hur det fortskred.
Vid 14 var tappen utplånad men fortfarande lika öppen. Så värkstimulerande dropp sattes.
Då blev det mycket tätare först men inte jätteont. Men så ökade det och M kallade in barnmorskan för att jag ville ha smärtlindring. Jag var lite rädd för att ”redan” gå på lustgasen eftersom att jag ju hade den i slutet med K. Tänk om det skulle göra ont i många timmar? Ville ju inte börja med det jag haft i slutet.
Tog väl en omgång lustgas innan det började göra väldigt ont. Lustgasen mest distanserar mig, ont gjorde det ändå. Började få mer och mer panik och gråta. Klarade av värkarna fram till en viss nivå sen gjorde det hemskt ont. Tror två bm (eller bm och syrra?) var på plats nu och jag ville ha epidural. Jag hade börjat förlora kontrollen och vägde en förlossning fylld med smärta och oro mot att kanske missa eller inte få lika stor upplevelse av krystvärkarna (som ju var så häftiga förra gången). Kom som sagt fram till att jag ville ha EDA. Kan klockan varit 14.30? De undersökte i alla fall hur långt det fortskridit för att se om det var läge för EDA.
Då var jag 5 cm öppen och hon kände hur barnet trycktes ner under värken. Jag var helt i min gasvärld, M coachade min andning och jag bara grät. Med K började jag skaka runt 5 cm och det var samma nu, jag kunde inte kontrollera benen under värktopparna. Riktigt obehagligt att då bli undersökt. Jag var också orolig eftersom att jag ”redan” var så påverkad, det här kunde ju hålla på i timmar!
Men det eskalerade fort och nu skrek jag under värkarna och hyperventilerade. Försökte lyssna på M och hans tips på när jag skulle andas in och andas ut. Hjärtljuden måste ha gått ner eller väldigt mycket upp då för jag hörde dem prata om att nu kommer det folk och att jag behövde vända mig. Jag ville inte men de var ganska bestämda och att det var för barnets skull. Tror också att de tryckte upp mina ben och höll på, men det kan ha varit innan jag vände mig. Jag vrålade och skrek och gick lite bananas. På något sätt var det skönt att sluta försöka återfå lugn och kontroll och tänka att alla andra i det här rummet får fan fixa det här, jag har panik nu.
Plötsligt gick det över från skitont och panik till krystvärkar och panik, vilket jag först inte fattade. Men jag var ju på alla fyra och brölade (från att nyss ha skrikit). Nu sa de att ungen var på väg ut och jag försökte bara hitta kraft. Fattade knappt vad som hände men jag visste att jag i alla fall var nära. Tror hon var ute på typ två-tre krystningar, 15.02 blev födelsetiden. Upp på mitt bröst men skrek inte vilket jag reagerade på. Men personalen verkade inte bry sig nämnvärt och hon kom snabbt igång.
I övrigt var jag lätt chockad. Mycket personal i rummet, bebisen var ute och jag var helt hes. Crazy ride! Om jag förstår journalen rätt hade jag en bristning på 1,5 cm. Undersökningen efter och att sy var också hemskt jobbigt, jag var rejält öm och bara skakade. A var dock snabb med att leta bröst men inte lika bra på att få tag på det så hon sysselsatte mig ordentligt.
Väl jag var undersökt, uppstädad och nykissad var det dags för mackorna. Sällan har något smakat så gott!
Det märkliga är kanske att jag ändå är väldigt nöjd. Med K var vi hemma och sen in och börja jobba – 6 cm öppen och 6 timmar senare var hon ute. Denna gång fick jag gå runt lite på förlossningen, äta lite och vänta. Sen fick jag en helt galet snabb förlossning men där jag litade på personalen och deras expertis. Jag kunde få panik för att de hade koll. Så på något märkligt sätt kommer denna att minnas som precis lika positiv som den med Kajan. Bara väldigt annorlunda.
