Ja men vikten sackar ju efter, ont gör det och hon håller på i flera timmar. Jag gav amningen en månad men nu känns det ganska skönt att flaska.
Har funderat på delamning men känner mig inte alls sugen att lägga henne till bröstet. Nattamning tycker jag är meckigt då vi inte fått till liggamningen. Att gå upp och amma, försöka stötta med kuddar och fippla med greppet för att sen sitta nån timme – njae. Att flaska tog 30 min, inklusive blöjbyte. Nu sover hon igen. Jag pumpar för att hjälpa brösten.
Så tänkte jag delamning på dagen men vi sitter ju ihop från typ 10 till 22 (det eskalerar hela tiden) och middag har hon inte sovit på veckor. Känner mig inte så pepp. Morgonen? Fullt upp med dagis och påklädning.
Och som sagt – jag vill knappt ens lägga till henne. Det gör ont, jag känner mig ganska låst och blir ganska prillig av amningshormonerna. Kanske vill jag inte ens amma? Jag kanske bara har trott det? För nu när jag satt där med flaskan kändes det helt ok. Är lite besviken att vi pga en förkylning hamnade här, men tycker det ska bli skönt att komma ut imorn. Har inte varit ute mer än till BVC på 4 veckor… 
Det som känns bra är ju det som är bra och du satte en gräns och har nu nått den. Mer kan en ju inte göra Ni har kämpat bra! ❤️
Det känns väldigt bra allteftersom dagarna går, faktiskt. Jag känner mig väldigt fri, typ. Och Kajan har blivit mycket lugnare nu också, och ”söker” inte min uppmärksamhet med lika mycket stök och bus. Bara lagom mkt bus 😉