Jag älskar att köpa saker till mitt barn. Hon blir verkligen glad och jag vet ju själv hur glad jag blir i nya prylar. Samtidigt är det ju självklart att jag vill lära henne sakers värde men… måste de två stå i motsats till varandra?
Ett bortskämt barn pratar man ofta om som ett barn som inte uppskattar det den får. Typ att föräldrarna gett för mycket och då förstår barnet inte att vara tacksam. Själv tycker jag det är en ganska sund reaktion. Leksaker och prylar är i sig inte något jag vill att mitt barn ska efterstäva och vara så glad för. Däremot ska hon upskatta gesten. Att någon tagit sig tid att hitta något till henne, eller skapa något. Med det sagt måste hon inte älska själva prylen.
Jag brukar försöka vid presentöppningar säga saker som ”åh, har mormor/farmor/NN gett den till dig?”, vi pratar ofta var hon fått saker ifrån och från vem. Det tror jag ger mer värde till saker och kläder än ”åh vilken fin”. Ett bortskämt barn är ju ett barn som fått grejer utan att känna att det finns en bakomliggande tanke eller att saker faktiskt köpts med hjärta. Det finns alldeles för många barn som får saker istället för kärlek, och då förstår jag att man tappar tacksamheten och uppskattningen.
Att lära sig att något är dyrt vette tusan om jag tror är så viktigt. Det jag kan i framtiden lära henne är att typ ”mamma sparade länge för att köpa den” om mina saker som jag inte vill att man leker med hursomhelst. I stort tror jag på att försöka respektera grejer vilket som. I och med att jag handarbetar tror jag att hon kommer se att saker tar tid att skapa och jag hoppas ju även lära henne skapa grejer. Det ger en respekt i sig.
Själv växte jag upp utan en massa presenter. Det fanns inte pengar till så mycket saker som K får. För det mesta får hon visserligen kläder vilket egentligen är mer presenter till oss päron (som slipper köpa) men ändå. Mycket paket och saker till henne blir det. Som tur är upplever jag inte att en enda av givarna ger saker istället för att ge kärlek eller att försöka ses eller ringas. Utan det är presenter utöver detta.
Så varför detta inlägg? Jo, Lady Dahmer la på sin insta ut att hon köpt dessa Frost-dockor till sina barn. Alltså wow. Jag kan bara se lyckan på mitt barn om jag skulle köpa dem till henne. Kruxet är att hon fyller år i december och det inte riktigt finns någon anledning att köpa dem. Annat än att jag blir lite kär i hur välgjorda de är. Och hennes möjliga lycka.
Samt att jag tillslut bestämt mig för dockorna till Kajans dockskåp (mitt gamla som ska renoveras). Det blir familjen Känguru från Sylvanian Families. Så gulliga! Möbler tänkte jag försöka göra själv, så jag slipper tänka på om de får plats i skåpet. Ska kolla på dockorna i nån affär men det verkar som att de ska passa. Jag är helt uppspelt över den här lilla familjen! Älskar att de bär sin lilla bebis.
