Jag är alltid mamma. I och med att Ankan kom så känner jag att jo, jag kan nog det här nu. Precis som ens första jobb är en omställning in i att vara anställd är första barnet mötet med ens föräldraskap. Såklart är varje nytt barn eller jobb en ny situation men i stort så vet man vad man sysslar med. Och ungefär vad resultatet blir.
Därför blir det inte så mycket skrivet om mammalivet. Tvåbarnssituationen lämnar lite tid för reflektion och mest konstaterar jag ändå att Ankan är ett ganska ”lätt” barn som underhålls och lugnas av storasyster. Det blir kris och jobbigt de dagarna som deras behov är i otakt och jag inte får i mig kaffe men annars – ganska lugnt. Så jag övar på att vara mest mig själv och inte alltid Mamma (som i nån sorts roll jag kliver i). Jag är jag och jag har två barn.
Däremot är semester med två barn ett skämt. Det är inte vilsamt alls.
