Vi är hemma nu. Lovar förlossningsberättelse senare men jag har den på datorn och Ankan sitter liksom fast i mig nu. 
Redan direkt hon var ute ville hon äta. Hon är jätteduktig och tydlig på att visa att det är matdags. Att gapa stort måste vi öva på men jag hoppas MVC gör hembesök snart så jag får lite sista råd. Annars känner jag mig väldigt trygg i amningen. Stor skillnad från förra gången. Jag litar på något sätt på hela processen. Hoppas verkligen hon har bra vikt sen, det är ju tyvärr nåt som skulle kunna få mig ur fas annars.
Kajan är väldigt nyfiken på lillasyster. Typ så mycket att hon inte kunde sova 03-05 för att hon behövde sitta och titta på. Och att gå till lekplatsen med farmor tar tid för först måste man ju kolla på Ankan. Som vaknar. Så måste jag amma lite till.
Tror jag har en utdrivningsreflex som sticker och svider. Inte kul men det går att leva med. Ankan är täppt vilket också försvårar lite. I övrigt en tjej som gärna ligger och myser. Och grymtar, haha.
