Självkart finns det tvåor som inte är nån promenad i parken. Har precis träffat två familjer där tvåan/trean varit Den Jobbiga Bebisen. Men ändå. Oftast upplevs tvåan som lättare. Här är mina tankar kring varför:
1 – Du har fullt upp med det äldre barnet. Det ska fixas frukost, kläs på och hittas leksaker. Det ska också fixas aktiviteter. Så istället för att försöka göra det du gjorde som barnfri med en bebis så står du nu ändå på en lekpark, tar vagnen till vänner med lika gamla barn eller är redan inställd på att inte få gå på toa ifred.
2 – Du har gjort det förr. Även om det är en ny person med nya behov så… du har gjort det förr. Precis som att när man ska flyga första gången själv och lite nervöst tar sig genom kontroller och ska till rätt gate och vart skulle jag lämna bagaget – ganska likadant är det med att ha barn. Med första barnet funderade du på om de verkligen är gamla nog för sittdel/babysitter/hoppgunga/gåstol, på sömnrutiner och vilka leksaker de skulle ha. Med andra vågar du testa dig fram mer – så länge passet är med brukar det lösa sig. Samt känner dig ganska trygg i att du gjort det förr och det blev ju folk av den ungen. Typ.
3 – Du vet att inget varar för evigt. Sömnrutiner, matpreferenser, favoritleksak, mängden nappar – på en vecka har det bytts. Du kämpar inte för att barnet ska sova 19.00 i egen säng om ungen inte vill. Med förra lärde du dig att det som går/inte går en vecka funkar/funkar inte nästa. Och precis som att du själv vill sova bort vissa dar och andra är uppe halva natten – precis så är din unge också.
4 – Ni är redan en familj. Med första blev du/du och din partner föräldrar. Från par till päron. Tvåan föds in i en familj, ettan skapade den. Major difference. Och här kommer ett tips – om ni inte rett ut saker i ert föräldraskap så kommer inte konflikterna att minska. Ni kommer troligen bli än mer cementerade i era roller om ni inte fixar det innan tvåan kommer.
5 – Tvåan har ett syskon. Du måste inte roa tvåan som du roade ettan. Alltid en tröst.
