Att gå över tiden har verkligen varit en mental utmaning. Imorgon 8.15 är jag inbokad på igångsättning så snart är väntan över. Jag har idag tvättat, steriliserat bröstpumpen med tillbehör och ställt spjälsängen på plats. Så märkligt, imorgon är hon utanför min kropp och om några dagar ska hon bo här, med oss.
Det känns som att jag suttit på en sån där mellanstation på väg upp till toppen av ett högt berg. 9 månader av förberedelser, man ska ta sig upp för det där berget nu äntligen och så fastnar man halvvägs. Vädret är dåligt och man måste vänta. Det kommer att bli av men man vet inte riktigt när. Varje dag och varje timme tittar man upp på himlen och försöker lista ut om det är dags snart. Läser väderleksrapporter och hoppas. Det är inte läge att gå ner och inte kan man helt slappna av heller för kropp och knopp måste hållas redo för den där sista biten uppför.
För min del är det bestämt att det är klart väder imorgon. Jag hoppas att kroppen har förberett sig så pass mycket nu att det går bra väl hinnorna tas. Att cervix är mer eller mindre borta och kanske att jag öppnat mig lite. Att det inte gör galet ont eller går för fort. Lite ledsamt att inte få vara hemma i lugn och ro, men såklart skönt att vara på rätt plats i rätt tid. Och att vi har kunnat berätta för Kajan att ”imorgon får du vara med farmor hela dagen”.
