Vår lille människopojke har nu varit med oss i en månad. Stormens öga på bebisbubblan. Skillnaden från ett till två barn är dubbel glädje men också minst dubbelt kaos. Som nyförlöst skvätter hormoner och bröstmjölk åt alla håll. Det är tårar, sömnbrist och frustration invirat i en bultande tacksamhet. Hur klarar man det? Jag sitter inte på några svar men mitt mantra är att allt går över. Allt jobbigt kommer tids nog också gå över (ibland måste man leva en minut i taget) och befinner man sig i en fin stund så njut av nuet. Skit i resten. Sänk kraven! Punkt.
Bebis mår fint, växer så det knakar (+ ca 1 kilo och 4,5 cm)och verkar i nuläget inte fått kolik – thank God for that! En del kvällsoro och ont i magen så klart, men inte närheten av Sigrids 22-03 gallskriksperiod. Han roar sig med sedvanliga saker för nyfödda som att kräva 24/7-service från sina upphovsmakare, häva mjölk till han kräks, sova i tid och otid, låta sig beundras och spela svår, bedriva bajstävling med sig själv om hur mkt man egentligen kan bajsa ned, flirta med starka lampor, ta lyxiga oljebad i diskhon osv. Utöver det låter hans små jollrande ljud lustigt nog som en liten killings bräkande.
Bebis heter just fortfarande bebis, medan vi smakar på ett par utvalda namn här hemma. Så svårt att välja ett ord att enas kring och förlikas med själv som man sen kommer säga en miljons miljard gånger resten av livet. Sigrid har kommit med förslagen att han kan fortsätta att heta bebis för all framtid, alternativt Bing.
Storasyster har välkomnat den nya familjemedlemmen så otroligt fint. Väldigt lite avundsjuka utan mest bara ”Bebis är gullig!”. Hon gosar gärna med lillebror och är på sitt sätt väldigt omhändertagande (även om hennes välvilliga kramar ibland blir mer av en överlevnadsfight för bebisen och hon är lite besviken över att bebis inte kan dansa drakdansen med oss andra än). På förskolan visar hon gärna stolt upp honom och säger ”Kolla här! Min bebis!”.
Anledningen till radiotystnaden är självklart mitt mående. Ca tre veckor från förlossning tog det för mig att inte känna mig helt överkörd i kroppen. Under förlossningen fick jag nämligen plötsligt alla symtom på havandeskapsförgiftning, och detta eskalerade efteråt. Läkarna sa att kroppen kollapsade efter leverans så att säga. Så blev ett par extra turer till sjukhuset efteråt och nu medicinering mot högt blodtryck samt kontinuerliga tester så att mina organ återhämtar sig funktionsmässigt. Nu äntligen känner jag att jag börjar återhämta mig från både graviditet och förlossning så pass mkt att livet är på väg tillbaka!
precis innan bebis kvällsoro
(= två timmars period av skrik) började.
Förlossningen var i övrigt en superbra upplevelse, jag gav den 9/10 vid utvärdering. Men den får ett eget inlägg snart. Har inte ens kollat de filmsnuttarna vi har från förlossningen än. Nu dags att iförd pyjamas slänga i en stor klick smör i pannan och steka köttbullar (fabrikat såklart, sänk kraven sa jag) till lunch!
Börjat ta oss ut på stan. Här med det som från början var resevagnen men som nu används mkt vid citykörning då det är smidigt med en liten vagn.
Namn är så svårt!
Men Samuel, Valter eller William tycker jag han ser ut att heta ?
Du är en supermamma med ett stort stort tålamod och ger så mycket kärlek till dina barn att det nästan bränns ???Älskar er alla??