The final countdown. Mållinjen alla gravida längtar till med skräckblandad förtjusning. D day. Datum för beräknad födsel. Enligt appen är graviditet nu 100% klar.
Jahapp, kom nu då bebis?!
Få snabb uppdatering om preggoläget? Följ min Instagram karolinaklang
Sedan förra graviditeten (blev igångsatt BF+4 pga grav havandeskapsförgiftning) är jag mer härdad och har sedan start kallt räknat med att gå över tiden 1-2 veckor. Annars orkar man ej mentalt, eller fysiskt för den delen.
Veckan som gått:
Skillnad sedan förra graviditeten är att jag denna gång känt mycket mer. Mer högpreggokrämpor. Senaste tiden har förvärkar och sammandragningar ökat. Könet ömt, blodfyllt och puffigt, underligt men sant. Platsbrist. Efter att ha kissat känner jag mig sjukt kissnödig igen innan ens trosorna kommit på, bebis huvud verkligen trycker konstant mot blåsan. Två tuggor mat gör mig mätt eller rentav illamående. Om vi inte snackar godispåsen inköpt till förlossningen, för den är nu helt S L U T ! Totalt rörelsehindrad. Höfterna helt krakelerade. Kroppens stabilitet är på nivå av en sprattelgubbe i zumoviktklass, ligamenten är lösa, därav denna oerhört graciösa gångstil som på mils avstånd avslöjar även en smygande höggravid iklädd tältförklädnad. Dags att ”gapa”, dvs öppna sitt inre +10 cm och klämma ut en unge på 3-4 kilo (så sjuk tanke).
Dag för beräknad förlossning!
Så vad hade då dagen i sitt sköte? (höhöhö pappaskämt deluxe) Jo, bokstavligen en hinnsvepning. Tog taxi de 900 meterna dit. Like a preggo. Rent krasst innebär hinnsvepning att barnmorskan för in sin hand högst upp i mitt underliv, undersöker livmodertappens mogenhet och om möjligt för in sina fingrar innanför till livmodern och ”vispar runt” så mycket som möjligt kring barnets hinnor för att få igång en reaktion. Vissa tycker det gör väldigt ont, och ibland är det ej ens möjligt att få in fingrarna, allt beror på hur redo tappen är.
Alltid lustigt att någon man just introducerats för och ändå inte ens minns namnet på står med en hand djup upp i ens kön. Varsågod, vispa nu ordentligt?
Status på mig var iaf att jag är väldigt redo för kommande förlossning. Min livmodertapp är mjuk och endast 1 cm av den återstår. Jag har även börjat öppna mig, nu 1 cm, och barnmorskan kunde med sina fingrar utan problem öppna mig till 3 cm. Barnet ligger fixerat och kloss mot öppningen, så barnmorskan fick hälsa och känna ordentligt på bebis huvud medan hon svepte runt hinnorna.
Så var det klart och jag linkade väldigt långsamt hem, då jag tänkte att även lite rörelse kunde gynna förloppet. Fick stanna en hel del på vägen då värkarna verkligen blev starkare då. Men väl hemma har det varit chill igen. Lågintensiva värkar men inget mer. Ny hinnsvepning på måndag. Hade varit kul om det startade av sig själv denna gång, även om min igångsättning sist gick jättebra och ej blev för utdragen (ca 24 timmar från start till mål).
Somnade kl 20.30 igår. Nog lite trött efter en vecka själv med dottern och anspänning av mannens frånvaro i coronakarantän som släppte (han kom äntligen hem dagen innan bf, gäller att alltid ha spänning i vardagen… hehe).
Har nu övertalat mannen att köra till Hemmakväll (varför finns ej hemmakväll i Stockholms innerstad?!) för att köpa ny snackspåse. BARA de som har lakritsbumlingar med vit choklad doppade i salmiakpulver. Världens godaste!
Nu tar vi helg folks!
