Jessica Lagergrens

Jag är tom. Men samtidigt fylld med sorg. Igår kunde jag verkligen inte somna och jag tror inte jag gjorde det förrän efter 02. Bilder av min älskade faster swishade förbi i mitt huvud. Våra sista timmar tillsammans i måndags. Vår sista kram. Vårt sista hej då. Nu finns hon inte mer och hon fattas mig så ofantligt mycket.

Världen har förlorat en av de godaste människorna som någonsin funnits. Hon lämnar efter sig den varmaste av familjer med syskon, barn, barnbarn, man och mamma. Så många som älskar henne och hon har lämnat ett stort tomrum efter sig. Jag är så tacksam för vårt sista möte. Det kommer jag bära med mig för resten av mitt liv. Kom ihåg att vi bara har varandra till låns. Nu är min och min fasters tid tillsammans slut.

“Kanske får vi bara den tid som tilldelats oss på jorden. Därför ser jag det ännu tydligare nu: Jobba inte för mycket. Låt inte känslorna stanna i bröstet. Prata. Bråka aldrig om pengar. Våga säga nej. Våga säga ja. Paradiset kan vara en plats på jorden.” – Kristian Gidlund, I kroppen min: Resan mot livets slut och alltings början.

Du fattas mig.