Jessica Lagergrens

Veckans vikt

Livet ändå. Jag scrollade igenom flödet på instagram en snabbis imorse och fastnade hos Heltenkeltfi. Hon la ut en bild på sin kropp i underkläder med texten: ”På onsdag ska den här kroppen kläs i bikinis och plåtas för en tidning som inte tänker retuscha. Det känns fint tycker jag. Det är ju liksom en himla bra kropp på så många vis. Den har fött barn och levt i nästan 40 år. Om ägaren av kroppen brytt sig om vågen och vad kroppen vägde innan sista graviditeten, skulle detta vara en ”medan”-kropp och således inte få finnas på bild. Ni vet, ”före” får ju endast existera om det finns ett ”efter”-resultat och ”medan” är alltid bara ett big nono. Konstigt tycker jag. I och med att de allra flesta befinner sig i något sorts medan. Nästan alla kvinnor tänker tyvärr ”om jag bara, sen när jag går ner/får fast rumpa/platt mage” osv. Kan vi inte bara ta och skita i det? Varför måste vi se på våra själars köttkostymer som projekt? Kan de inte bara få vara och älska, leka, dansa och leva som de är? Tänk så mycket tid vi kvinnor kunde lägga på annat om vi slutade lägga tid på att oroa oss något så förgängligt som hur våra kroppar ser ut. Vi skulle lätt kunna ta över världen”.

Kloka ord av Fi. Men det är lättare sagt än gjort för mig. Jag tycker stundtals om mig själv och min kropp väldigt mycket. Jag skulle till och med kunna säga att jag älskar mig själv. Men inte alltid. Det är så kämpigt att ständigt kämpa med en övervikt. Att inte få känna sig klar någon gång. Men jag fattar ju tankesättet. Det är på insidan jag behöver bli klar. Jag vet ju själv att det är min insida som behöver mest kärlek och omtanke. Jag behöver sluta vara så hård mot mig själv. Den här veckan har jag gått upp det jag gick ner. Alltså +0.7 kg på vågen. Jag har slarvat med kosten, så inget konstigt alls. Det var väntat. Vissa dagar är sämre än andra. Men det bästa är att de går att vända en dålig känsla till en bra bara genom sättet att tänka på. Jag och Ibbe pratade om det imorse. Han stod framför spegeln och sa ”Vilken tung måndag”. Då svarade jag ”Den har bara börjat, gör det till en bra dag istället. Tänk positivt”. Så med det sagt. Måndagen har bara börjat, låt oss göra det bästa av den här dagen.
Måndag it is nu kör vi ny vecka!

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Fru Bryngelsson

    Hej fina❤️
    Du har inte funderat på att väga dig varje månad i stället? Tänker att kroppen behöver mera tid och kanske känner sig stressad över att bli vägd varje vecka…och glöm inte mäta dig oxå!!!
    Alla funkar vi olika men så har jag gjort, jag har alltid vägt mer än vad jag ser ut och sen jag börja träna så gick jag upp i vikt men såg smalare ut…
    Jag blir sjukt provocerad av vågens siffra och tänker att man är ”snällare” mot sig själv om man inte använder vågen lika flitigt?
    Ville bara flika in med mitt tänkande eftersom vi alla är olika?❤️
    Oavsett så är du grym??Shit du har verkligen sprungit en mil skulle jag aldrig klara?
    Stor kram???

  2. Maria

    Alltså, vilket fantastiskt perspektiv att tänka på all denna tid av ett liv då man befinner sid ” i-väntan-på att nå sin idealvikt”. Helt hemskt tycker jag.

  3. Finurliga fröken

    Jag vägde mig igår och började nästan gråta. Återigen några kilo upp på vågen. Jag har så svårt att bryta mitt beteende med massa socker och låta dagar i soffan. Och jag vet att jag inte blir lyckligare av att väga mindre. Men med både kronisk värk och ångest skulle jag må bättre av att gå ner i vikt, äta bättre och röra på mig.

  4. Anita Bolinsson-Ibohm

    Så fint skrivet. Vi är nog många som kämpar med utsidan pga insidan. Med det sagt : du står inte själv i din kamp , oavsett att jag nu flyttar så kommer jag alltid att finnas för pepp, precis som du peppar mig DAGLIGEN utan att du ens vet om det. Dina tankar o kloka ord har gjort att jag fått lite hjärngympa o tagit tag i mitt liv ! Älskar dig o din lilla familj. Pussa Elsa ifrån Faster Anita och tala om att jag saknar henne. Puss puss med nytt INRE* go .
    (Blev sjukt fel i min post inunder , så lätt ett ord kan vrida en text) .

  5. Anita Bolinsson-Ibohm

    Så fint skrivet. Vi är nog många som kämpar med utsidan pga insidan. Med det sagt : du står inte själv i din kamp , oavsett att jag nu flyttar så kommer jag alltid att finnas för pepp, precis som du peppar mig DAGLIGEN utan att du ens vet om det. Dina tankar o kloka ord har gjort att jag fått lite hjärngympa o tagit tag i mitt liv ! Älskar dig o din lilla familj. Pussa Elsa ifrån Faster Anita och tala om att jag saknar henne. Puss puss med nytt inte go .

  6. Maria

    Min måndag startade påbästa vis. Kyrkan vi vill gifta oss i bekräftade vårt datumoch tid så nu är vår vigsel bokad för nästa år. Vi ska kika på lokal idag och jag hittade nyss min blivande vigselring. Känns fantastiskt ska snart ringa från jobbet och väcka sambon som jobbar natt och tala om de glada nyheterna. Är lite skräckblandad förtjusning att få ihop budget och jag är livrädd för förändringar så att gifta mig är jag faktiskt ändå lite nervös för :p Det känns som att relationen blir så mycket mer seriös på något vis och att alla andra förväntar sig mer också. Någon som känt igen sig?