Jag undrar hur ni andra gravid eller mammor gör/gjorde när ni hade er bebis i magen. Min tvilling sjöng alltid för Alice när hon låg i magen. Och pratade. Och spelade musik för henne. För mig känns det inte naturligt… om jag skulle börja sjunga för vår lilla tjej skulle det kännas helt tillgjort och onatuligt. Är jag en hemsk mamma som känner så? Eller ska man bara börja sjunga och så blir det naturligt med tiden? Ibland pratar jag med henne, men det känns också lite konstigt. Lite på låtsas. Är det någon som förstår vad jag menar, eller är jag helt ensam om att känna såhär? Angelica och Stefan (min tvilling och hennes man) sjön alltid Tänk om jag hade en liten liten apa för Alice i magen, och när de sjunger den sången för henne nu blir hon lugn. Jag skulle också vilja ha en sån sång… Har ni några tips på gulliga och fina sånger som skulle passa? Den enda jag kommer på är Bä vä vita lamm.Fantasifullt…!
