Jag upplever själv att jag är ganska snabb med att säga nej när Elsa frågar ”får jag….”. Vissa saker är ju såklart givet att svara nej på men på senare tid har jag reflekterat över när och varför jag säger nej och istället sagt ja. Som när Elsa frågade om hon fick bada i en stor lövhög när vi skulle gå hem från förskolan. Min spontana reaktion är ”nej vi ska ju gå hem nu”. Men istället sa jag ja och Elsa tjöt av glädje när hon fick bädda ner sig bland löven. En annan situation som är ett typiskt sånt exempel är något som hände igår. När vi kom hem från förskolan konstaterade Elsa att vår bil är rätt så smutsig och att den behöver tvättas. Hon frågade om hon fick tvätta bilen och jag sa ja.
Jag hämtade en liten bunke med varmt vatten och lite diskmedel och sen fick hon använda en disktrasa som ändå var dags att byta. Hon blev så glad! Det var hennes jobb sa hon och stoltheten när den vita plåten började blänka var så fin att se. ”Bilen ska skina mamma” sa hon och kämpade på. Jag hjälpte till och då tyckte hon att vi jobbade bra som ett team. Jag älskar när hon säger så. Att vi är ett team. Säger ni oftast ja eller nej? Jag försöker bli bättre på att säga ja.
Bada i löv!
Tvätta, tvätta!
Min älskade Elsa!
Hon jobbade hårt med att få bilen ren!
Jag säger ofta ja till barnens frågor. I måndags poppade vi popcorn och blåste upp ballonger efter förskolan när dottern sa att hennes docka fyllde år. Igår krattade vi ihop en stor lövhög som vi hoppade i tillsammans. I somras när det spöregnade tog vi på oss badkläder och hoppade i en stor vattenpöl på uppfarten. Sånt är kul och skapar ovärderliga minnen hos både mig och barnen. Sen vet dom att vi har regler och rutiner som vi håller på, vilket vi alla tycker är skönt. Pappan i familjen är en nej-sägera av rang. Jag frågar ofta om motivation när han säger nej innan barnen knappt hunnit ställa frågan klart. Ofta vet han inte ens varför.
Min mamma var likadan som mig när jag var liten och är fortfarande lika rolig nu. Barnen älskar att hänga med henne!
Så länge ingen kommer till skada brukar jag tänka ”go for it!”, vi lever bara en gång och barnen är bara barn en kort stund. När vi är gamla och skruttiga så behöver vi ha minnen att se tillbaka på och kunna skratta åt!