Vi har gått från att Elsa har två vilor till en lite längre vila efter lunch, Vissa dagar går det toppen, andra dagar vill hon verkligen sova en stund innan lunch och det får hon såklart. När vi var på infoträff på hennes förskola frågade jag om de tyckte att man redan nu ska börja få in samma rutiner som de har. De tyckte inte att det var nödvändigt utan sa att det brukar ge med sig när de väl börjar på förskolan. Jag tänker ändå att det kan vara lite skönt för Elsa att ha någorlunda rytm som på förskolan, och dessutom har hon ändå blivit så pass stor att hon bara behöver en längre vila.
Elsa äter alltid gröt till frukost och sen en halv banan efter det. Men under semestern fick hon en hel del bröd och det gillar hon verkligen. Hon får då en hel skiva som hon sitter och tuggar från själv. Jag är mycket mer avslappnad med att ge henne stora bitar nu än jag var för bara några månader sen. Jag delade allt i minimala bitar för att undvika att hon skulle sätta i halsen. Nu vet jag att om det blir för mycket för henne så spottar hon ut. Hon älskar till exempel att stoppa in en hel jordgubbe i munnen, mosa den, och sen spotta ut delar av den. Jag tänker att det är en del av livet att få upptäcka maten i sin helhet och inte i majsstorlek på allt. Men som sagt, det har tagit tid för mig att bli trygg med det. Jag frågade hur som helst Angelica vad Alice äter för bröd på förskolan (Elsa ska gå på samma förskola) och de äter delikatessknäcke. Så igår köpte jag hem det och imorse fick Elsa knapra på en skiva. Jag ska såklart inte göra om våra hemmarutiner till förskolerutiner men jag tycker att det är lite kul att hon får prova saker som jag vet att hon kommer äta sen. Hur gör ni hemma? Försöker ni också komma in i ”förskolerutiner”?
När vi var på öppet hus så frågade vi om tider och vi hade redan ungefär samma rutiner som de har. Det som inte var samma har vi ändrat nu, det var mest tid för mat som jag tycker är viktigt att det är samma jämt. Blir själv på riktigt kasst humör om jag inte får mat när jag förväntar mig 🙂
Man ska också tänka på att dela vindruvor och korv på längden. Delar man på andra hållet och dem sätter i halsen så fastnar det lättare i halsen.
Det där med att de ska få matbitsr att fastna i halsen har jag aldrig varit särskilt orolig över. Korvskinn däremot. Fyyyy!!!! Så skalar noga alla korvar med ”sknn”.
Jag håller inte på att komma ihåg hur vi gjorde men jag minns att jag funderade mycket på hur det skulle gå med vilan. Allt funkade väldigt bra när det väl var dags. Gissar att det finns en osäkerhet hos de flesta föräldrar när det börjar vara dags för inskolning ?
Maten och storleken på matbitarna var jag fruktansvärt nervös och rädd för och det blir garanterat likadant om/när vi får ett syskon ❤️ Kram /Hanna
Alltså det där med ätandet. Är livrädd! Min son är 1.5 år och han kan inte ha en större bit mat i näven och käka. Jag måste dela! Han spottar inte ut om det blir för mycket; han sätter i halsen. Har behövt rycka honom ur stolen, luta honom nedåt och dunka honom i ryggen 4+ ggr! Och många fler gånger har han hostat upp det själv. Hur får man förskolan att förstå omfattningen av hans lilla problem? Han börjar föris efter sommaren, är så orolig.
Jag skulle ta upp det med personalen så att de är extra uppmärksamma. Jag arbetade själv med en pojke som inte kunde tugga utan han bara svalde allt, men eftersom föräldrarna hade förklarat hans situation så var jag extra uppmärksam och hjälpte honom komma igång med tuggandet. Det gick bra!