Jessica Lagergrens

Som att det inte vore nog att Signe (katten) försvann så försvann Elsa och Alice förra veckan. Dom var i lekparken som ligger ett stenkast från vårt hus och det är det längsta dom får gå utan en vuxen. Aldrig någonsin har de gått längre, eller ens haft en tanke (vad vi vet) att gå längre. Jag höll på att natta Bonnie när vi bad mamma gå ner till parken för att hämta Alice och Elsa. När dom inte var i parken gav sig Angelica ut för att kolla var i närheten de kunde tagit vägen.

När Angelica inte hittade dom i närheten ringde hon mig som kastade mig upp på cykeln för att leta. Grannen Victor hoppade upp på sin moppe och letade och Pontus passade Bonnie. Angelica letade vid hennes barns nya skola, sen vid Elsas nya skola men tjejerna syntes inte till. Här började Angelica få panik och funderade på om hon skulle ringa polisen. Strax därefter fick vi ett samtal av Pontus att en kvinna kommit och lämnat tjejerna hemma. De hade gått långt. Jättelångt för att vara 6 och 7 år gamla. Och hittade inte vägen hem.

Mamman som hade hittat Alice och Elsa frågade var de bodde och Elsa kunde svara på både för- och efternamn och adress. När mamman hade sagt att hon kunde köra hem dom svarade Elsa ”Jag åker inte bil med främlingar”. Mamman förklarade att det nu var en nödsituation så till slut följde dom med henne som körde dom hem. Tack gode gud för att det var just hon som hittade dom. Vi skickade ett blombud till henne dagen efter. Jag är henne evigt tacksam.

Jag tror inte att Alice & Elsa kommer att ge sig iväg på nya äventyr inom kort. Jag är så stolt över att Elsa kunde uppge alla uppgifter och att hon svarade att hon inte åker med främlingar.