Jessica Lagergrens

Igår hade Elsa fått ta sin springcykel ner till förskolan när Ibbe lämnade. På vägen hem blev det brant uppförsbacke så då bestämde hon sig för att bära cykeln istället. Jag sa att jag kunde ta den men hon lät mig inte göra det. Hon skulle ta hem den själv. När det blev för tungt att bära släpade hon den i ena handtaget. Så bestämd unge. Jag älskar henne för hennes envishet. Det är en egenskap som har gjort att jag klarat mycket i livet.

Idag står montering av studsmatta på schemat för mig. Jag ska klara det själv. Kommer det att vara svårt och jobbigt? Förmodligen resultera i blod, svett och tårar, men min målbild är Elsas min när hon ser studsmattan idag när hon kommer hem från förskolan. Det är en försenad 4-årspresent. Hon önskade sig verkligen en studsmatta men nämnde ingenting när det inte dök upp någon på födelsedagen. Jag ser fram emot att få se hennes reaktion när den helt plötsligt står vid sidan av huset.

Elsa kämpar på!

Tung, men hon klarade det med vilja.

Elsa gjorde en teckning igår med sig själv, jag och bebisen i magen, Ibbe och sen Signe med vingar. De flesta teckningar hon ritar just nu är på hela familjen. Jag och Ibbe håller varandra i handen och solen har solglasögon. Det blågröna runt om bebisen är vattnet i magen som Elsa är fascinerad av. ”Så att hon kan simma runt” säger Elsa.

En annan i släkten som är envis som få är de här kidsens mormor. Hon håller på och bygger en altan helt själv. Hon tog in en offert från ett byggföretag men det visade sig vara jättedyrt så då bestämde hon sig för att klara det själv. Och det gör hon! Älskar hennes envishet!