Det var tungt att vakna idag. Det är tungt att bara vara idag. Jag kanske inte borde älta att jag inte får vara med för ett sista farväl i kyrkan eftersom att jag inte kan påverka det på något sätt, men det känns fel i varenda cell i min kropp. Det är en så himla viktig del i en sorgeprocess att få ta ett sista farväl.
Jag hoppas att ett inre lugn infinner sig när vi ändå kan vara med på begravningen via länk, men jag är inte så säker på det. Det kommer alltid vara en del av mig som blir arg på situationen som är. Jag förstår reglerna. Jag respekterar reglerna, men det gör det inte mindre jobbigt. Det gör så fruktansvärt ont. Samtidigt kommer hon ju inte tillbaka hur mycket jag än vill det så det enda jag kan göra är att acceptera. Men det är så svårt.
Ett av mina finaste minnen med vår faster. Jag var höggravid med Bonnie och vi hade fest för vår älskade faster.
Jag beklagar sorgen och förlusten av er fina faster. Hon verkade vara en glad och härlig person.
Jag tycker det finns likheter, särskilt hos Angelica.
Kram från Karin
Såå fin bild, vilket leende och utstrålning hon hade <3
Beklagar sorgen!! ❤️