Lucka nummer 4 är öppnad. Den här luckan i Kajsons julkalender känns inte alltför upplyftande. Jag försöker i största möjliga mån se det positiva i saker och inte älta för mycket i det som har varit. Jag ser framåt och tänker att allt bara kan bli bättre. Jag har misslyckats med många saker här i livet. Allt från uppsatser i skolan till att ha misslyckats i förhållanden.
Ett av de misslyckanden som har varit tyngst och som kommer att kännas skönt att lyckas med är körkortet. För flera år sen gick jag en intensivkurs där jag tog massor av körlektioner. Något i dessa lektioner gav mig dock en enorm ångest. Inför varje körlektion mådde jag riktigt riktigt dåligt. När jag var på väg mot körskolan en dag fick jag svårt att andas och jag blev tvungen att gå hem igen. Väl hemma bröt jag ihop.
Igår bestämde vi oss för att leasa en ny bil. En Audi Q5. Att sätta mig i den motiverade mig till att ta tag i körkortet igen. I februari är det jag som går en ny intensivkurs och tar det där jäkla körkortet. Jag vet ju att jag kan – om jag vill. Och nu vill jag. Är det fler än jag som drabbats av ångest av att köra bil? Jag är rädd för så mycket när jag kör. Rädd för att krocka. Rädd för andra bilar. Men mest rädd är jag för att göra fel.
Jag var först lite emot den här typen av bil. Jag var så nöjd med vår gamla leasingbil som var en hybrid. Jag får helt enkelt kompensera med en 100% elbil nästa bil.
Elsa är mer än nöjd med bilen.
Detta är en del av Kajsons julkalender
Om du visste hur mycket ångest jag hade när jag skulle ta körkort. Jag ville skolka varje körlektion. Jag var också rädd att göra fel. Men vilken lättnad när jag väl tog det och jätteskönt att kunna köra iväg på ärenden själv eller till jobbet. Du kommer också fixa det! I slutändan gick det för att jag tvingade mig gå dit varje gång men i hemlighet önskade jag alltid att lektionen skulle bli inställd. Min största morot var att jag blev gravid mitt i allt. Då kände jag att det är nu eller aldrig. Lycka till, jag hejar på dig!
Kram
Haha, gud vilken igenkänning i din kommentar. Det är SÅ skönt att veta att jag inte är ensam om att känna såhär. Tack för det! <3 Massa kramar!
De var samma för mig!
Tog med ett gäng lektioner runt 18 men kom aldrig till skott att ta de.
Men i somras tog jag tag i saken då jag kände att vi inte kunde åka med mina föräldrar jämt (varken jag eller min man hade körkort) och kunna röra oss som en familj (speciellt när man har barn).
På 2 månader så hade jag De! De är sån skillnad på att ta körkort som 28 och inte 18. Jag tyckte de var intressant och jag tog in allt på ett helt annat sätt än när jag var 18 och man hade tusen saker med skolan att tänka på och allt var allmänt jobbigt.
Kämpa! Du kommer att fixa de! De är en sån lättnad och så roligt att köra 🙂
Jag tror det är viktigt att bestämma sig för att NU gör jag det här! O vara medveten om att det tar lite tid med teoriplugg o övningskörning! När jag tig körkort för 5 år sedan så bestämde jag mig även för att jag kan det här, o då kunde jag det också! Tänk vad lätt allt går bara du tror på dig själv! All lycka??❤️
Jag höll på i fem år med körkortet pga så mkt ångest kring det. Tyckte det var så jobbigt att ha någon som skulle sitta bredvid och granska och kritisera allt man gjorde. En dag när jag skulle ha lektion fick jag en panikångestattack. Det är inget som jag brukar få! Märkte också att jag började få tvångstankar, inte heller något jag brukar ha men all ångest framkallade detta beteende! Jag tänker att det viktiga är att ha en körskollärare man klickar med och som man känner sig trygg med, byt annars direkt! Och nummer två är att ha en tydlig struktur och plan från början med exakt vad man ska göra när. Jag tog mitt körkort tillslut, jag har en magisterutbildning från universitetet men körkortet var fan värsta jag gjort! Ja, sen födde jag barn och då blev väl det nr 1 på den listan. Men körkortet är iaf tvåa!
Jag hade sån ångest inför körkortet! Kände mig sämst och mådde superdåligt med ångest. Lyckades även med att bli utslängd från Gillinge halkbana pga fick sån ångest att allt bara kortslöt i huvudet….. men! Jag tog körkortet, och det är 8 år sen idag. Du kommer klara det super du med <3
mitt bästa tips är att försöka avdramatisera det. du kommer känna dig säkrare och du kommer göra fel, men så länge du tar det lugnt och försiktigt kommer det gå bra! övningskör som bara FAAAAN innan intensivkursen hemma! så du känner när du kommer dit att ”fan jag känner mig ändå lite haj på det här”
Har också ångest inför körkortet och att köra bil! Livrädd för att orsaka eller hamna i en olycka…Planerar också en intensivkurs. Får se hur det blir med den saken! ? Men heja dig! ?
Jag är rädd att köra vilket gör mig ledsen då jag haft körkort i 5 snart 6 år. Jag har kört en van i USA som au pair där jag blevpåkörd och var med om en bilolycka som gick till domstol. Det tog hårt på mig. Hemma har jag också i panik tyvärr råkat skarpa vår leasingbil lite mot en betongklump när jag blev tutad på av en man på en parkering. Jag har jobbat med att leverera ferrari och liknande bilar så kan jag köra de borde jag simpelt kunna köra vår golf men är rädd och det övar jag och sambon på att få bort. Han tog körkort för 2 år sen i sommar men kör bäst av alla jag känner. Han har kört bil sen han var liten och älskar allt med bilar och motorer. Min värsta rädsla är att inte hitta dit jag ska köra, att tanka bilen( vet ej varför är livrädd för just momentet att Tanaka bilen. Så du är inte ensam, dock rekomenderar jag dig starkt att ta körkortet är aldrig något man ångrar.
Haha, vet du, tanka är något som jag också får ångest för typ varje gång. Ändå tankar jag bara på mackar jag ”känner 🙂
Snygg bil!
Du kommer fixa det där körkortet och det kommer känns såå skönt när det är klart.
När jag höll på att ta körkort sa jag inte det till någon förutom min man och chef.
Den känslan när jag hade klarat allt och åkte stolt med min godkända lapp till min bästa kompis jobb och visade den.
Glömmer aldrig hennes reaktion, det var oslagbart!
Hon fattade ingenting 🙂
Det var faktiskt skönt att ingen visste om det och slippa allt tjat.
Åh vad jag känner igen mig. Tog tag i det där med körkort för tre år sedan och tog massor av lektioner. Tyckte verkligen inte om han som jag körde med men kämpade på. Precis som du hade jag ångest inför varje lektion, antagligen för att jag var så rädd för att göra fel. Sen hann jag inte helt färdigt innan min son föddes. Så jag tog tag i det igen nyligen och gick intensivkurs och då kände jag mig verkligen motiverad och allt gick sp mycket bättre! Visst hade jag lite ångest denna gång med men inte alls på samma sätt. Och förvånansvärt nog var det som att jag knappt haft något uppehåll i körningen efter kanske två lektioner. Mitt tips är som så många andra skriver att köra mycket sen när du väl har körkortet, tyckte också allt det du skrivit var obehagligt från början. Men nu har jag inga problem alls att ta bilen utan känner mig trygg med min egen körning. Lycka till, du kommer klara det Jessica!
Heej!
För det första tycker jag inte du ska se ditt första försök som ett misslyckande, du kanske inte var ”redo” för körkort då! Jag tog också mitt kortkort ”sent” var gravid med andra barnet & hade BESTÄMT mig stt innan vårt andra barn skulle födas skulle jag tagit det där jävla! Körkortet som alla tjatat om, det ät såå bra att ha, mkt lättare med körkort när du har barn osv! Självklart tyckte jag också allt detta MEN rädslan över att behöva köra bil, sitta bakom ratten & att lita på andra bilförare vår sååå tufft! Jag började med att köpa 20 lektioner på en körskola nära där vi bor! Första lektionerna som att köra på parkering gick ”bra” men sen när läraren ansåg att jag var redo att köra i trafiken som ångesten inför varje lektion! Jag var såå spänd, laddad & rädd! Han tyckte jag behövde tuffa på mig i trafiken men jag tyckte att 30 km/Tim gick såå fort, och alla tankar kom: tänk om ett barn kommer springande, kommer jag hinna bromsa mm… körde även mkt med min fästman under denna tid, ibland var jag så ARG på honom! INGEN fattade hur läskigt detta var för mig! Men någonstans på vägen var jag ändå såå bestämd att jag SKA klara detta, jag ska ta detta körkort! Så hela tiden trodde jag på mig själv & tänkte aldrig ge upp hur jobbigt det än var! Så efter mina 20 lektioner & massa privat körande bokade jag teoriprov & uppkörningen! Jag var sååå nervös men jag KLARADE DET! Vilken känsla! Idag har jag snart haft mitt körkort i 2 år men än idag är jag rädd när jag kör bil! Speciellt när jag har mina två små kärlekar i bilen, då kommer rädslan, men mest rädslan över att jag INTE litar på andra bilförare! Jag litar idag på min egen körning för jag vet att jag kör lugnt, läser av trafiken & håller hastigheten men de ät andra som skrämmer mig! Många kör tyvärr SÅ ILLA ILLA! Så än idag kör min fästman om vi ska till okända plaster jag inte kört på förut! Jessica jag FÖRSTÅR dig verkligen i de du skriver men så länge du gör detta för din skull & verkligen är förbered på en tuff tid så kommer du klara det! JAG TROR PÅ DIG! Och du är inte ensam om att vara livrädd över att köra bil!!! Jag är också det!!! Massa pepp KRAMAR!!!
Usch stackars dej! Jag kan verkligen relatera. Tog mitt körkort när första barnet var bebis. Tog fler lektioner än någon annan jag känner, hoppade ur bilen och grinade och gick hem när jag skulle öva start i backe med min kille (OBS var vuxen) grät före och efter varje lektion och kände mej så DÅLIG! Klarade uppkörningen på tredje försöket. Tänkte bara att fy fan vad skönt nu behöver jag aldrig nånsin mer köra bil.
Så här fem år och ytterligare två barn senare är jag dock glad att ha körkort även om jag ALDRIG kommer fickparkera, och backar så lite som det nånsin går. Att ta körkort är det absolut värsta och svåraste jg nånsin gjort. Vara gravid och föda barn tre gånger är en Walk in the park i jämförelse. Varsågod för pepptalk ?
Du kommer klara det. Och du kommer vara SÅ STOLT efteråt. Men det suger under tiden. ??❤️
Jag får också ångest av tanken på att köra bil. Får mitt första barn i mars och alla tjatar om att jag måste ta körkortet innan men det känns omöjligt med en trött gravudhjärna där inget fastnar.
Känner igen mig så.
Har fortfarande ångest…och det är 6 år sen jag tog mitt körkort.
Jag tog körkortet i mars -08. I maj samma år var jag på jobbet när mamma ringde och bad mig komma hem till henne, våran hund behövde avlivas och hon var helt knäckt. Jag blev så ledsen, slängde mig i bilen och gasade iväg. Det spöregnade ute och på motorvägen fick jag vattenplaning. Bilen snurrade runt och träffade räcket på båda sidorna. Ett äldre par stannade och ringde ambulans. Jag var helt i chock och fattade inte riktigt vad som hade hänt.
Jag fick en del skador och fick sova på sjukhuset. Det jobbade en sköterska som var något år äldre än mig som verkligen tog sig tid att prata med mig och det betydde så mycket. Kuratorn som jag fick träffa sa att det var viktigt att jag började köra så fort som möjligt igen och gärna samma väg. Det gick faktiskt bra i början. Men en morgon på väg till jobbet hade det regnat och det var pölar kvar. Ljudet när jag körde igenom dom triggade en ångestattack. Jag ringde pappa som lugnade mig och jag lyckades ta mig till jobbet! Men det där ljudet är fortfarande triggervarning på…
Känner igen mig precis! Hade sååå mycket ångest inför körlektionerna. Det var nog by far det jobbigaste jag gjort i hela mitt liv. Körde en del i jobbet första åren efter att jag väl tagit körkortet och hade då inga problem alls. Nu har jag knappt kört på fem år och är sååå nervös varje gång nu. Så mitt tips är att aldrig sluta när du väl börjat köra! Heja dig!
Jag förstår precis din ångestkänsla över körkortet, kände precis samma sak. När jag fyllde 18 så tjatade hela familjen på mig att ta de men jag klarade inte av de. När jag istället var 20 ville jag själv ta körkort, gick mycket enklare då och de var kul att sätta sig i bilen. Sen hade jag nog den bästa handledaren jag kunde ha, de var min bror som kör kör rally, han å jag åkte ut på massa otrafikerade vägar och så fick jag Göra alla fel. För de är just rädslan att göra fel som satte stopp för mig med för jag trodde de skulle vara så allvarligt. Men de var ju ingenting, jag körde ner i ett dike ? jag fick motorstopp flera gånger, fick backträna och starta i uppförsbacke så många gånger och misslyckades så mycket. Jag tror man är rädd för att göra fel för att de kan ha så stor betydelse på uppkörbingen, men viktigaste är ju hur man sköter situationen för jag körde motorstopp mitt i en korsning på min uppkörning men vart inte rädd, stressad utan behöll lugnet. Ville bara skriva de till dig för jag vet känslan när man sen har fått körkortet, och de förtjänar du ?