Igår när vi öppnade Elsas bokjulkalender var det en liten skrivbok under luckan. I den var det små bilder och streckade linjer så att man skulle skriva vad det var på bilderna. Hon sa att hon behövde öva på att skriva och efter en stund kom hon till mig och visade. Vid bilden av ett äpple stod det EPLE! Jag blev helt chockad! Hon har kunnat skriva sitt namn länge men inte varit så intresserad av att skriva något mer än så.
Jag tog fram ett papper och penna och så skrev hon ett alldeles eget brev till Nissen. Hon ljudade fram alla bokstäver och de bokstäverna hon inte visste hur dom såg ut hjälpte jag henne med på ett papper bredvid. Jag blev så stolt att det kom en liten tår. Hon sa ”Mamma, jag kan ju läsa nu då också”. Och mycket riktigt. Det kan hon! Hon ville aldrig sluta skriva och fyllde ett helt papper med ord som jag sa. APA, MAT och BIL. Älskade lilla Elsa! Det var en stolt Elsa som sen somnade och det sista hon sa innan hon somnade var att hon skulle skriva på förskolan dagen efter.
”HEJ NISSE! JAG KAN SKRIVA. VI HAR PYNTAT GRANEN. VAD ÄR DITT FAVORITPROGRAM?”
Älskade unge!
Nä men sluta vad gulligt! Förstår att både du och hon blev stolta!!
Visst blir man stolt! ?
Min dotter 6 år har alltid varit väldigt intresserad av böcker, så hon lärde sig läsa när hon fyllt 5. Och sen den dagen så har hon fortsatt läsa, vi har köpt och så fått många bra ”lätt att läsa” böcker.Och nu läser hon gärna med små bokstäver och rätt mycket text. Älskar även att skriva.. Kan inte minnas att jag hade det intresset i den åldern. Men vi försöker hela tiden uppmuntra när vi ser att barnen fastnar för något 🙂
Så roligt när dom knäcker koden, helt plötsligt känns dom sååå stora ?