Familjerådgivning efter långt uppehåll

Nu är det väldigt längesen jag och Ibbe var på familjerådgivning. Vi kom till en punkt när vi kände ”vad ska vi prata om när vi går dit?”, vilket var ett skönt tecken på att vi kommunicerade bra hemma. Det största problemet i vår relation har varit och är kommunikationen.

Båda är bra på att anta att den andra ska förstå hur man tänker, känner och tycker. Och vad man behöver. Det går som bekant inte att läsa tankar och att kommunicera med varandra konstant kan lätt upplevas överdrivet till en början. Men det var lösningen för oss. Att hela tiden tala om hur vi känner och vad vi vill.

Idag ska vi tillbaka till familjerådgivningen efter ett långt uppehåll. Förut upplevde jag lätt ångest och oro innan vi gick dit. Nu känner jag att det är en lyx att vi har tagit hjälp och att det ska bli skönt att få prata med en utomstående som lyssnar. Ibbe har skrivit en lista i sin telefon på saker som han vill ta upp. Jag har inte fått veta vad det är så jag ser fram emot att höra vad han har funderat över.

Jag är absolut ingen relationsexpert och ingen relation är den andra lik. Men mitt bästa tips är att tala om vad man förväntar sig. En grej som har hjälpt oss mycket är att vi inför varje helg talar om förväntningarna inför helgen. Vad vi vill göra, vad vi behöver göra och vad vi måste göra. Oftast vill vi ungefär samma saker jag och Ibbe men om man inte säger det högt blir det svårt veta vad den andra vill och känner.

Älskade lilla familj.