Nu befinner jag mig nere i Torekov i vårt sommarhus med Annika och Angelica. Vi kom fram sent igår kväll och vaknade utvilade och pigga imorse. Vi har startat dagen med kontor i köket. Alla tre har jobb att göra fast det här skulle vara första dagen på min semester. Jag klagar dock inte! Så länge jag har det jobbet jag har kommer jag aldrig vara 100% ledig, men fördelarna överväger nackdelarna så jag är egentligen bara tacksam över att jag har jobb att göra.
Vi ska vara här nere till lördag kväll när vi åker hemåt igen. Jag behöver andas, ta promenader till havet, bada och slappna av. Jag känner att jag konstant är på helspänn vilket inte kommer vara hållbart för mitt mående i längden. Jag har tagit ett sorgligt men viktigt beslut när det kommer till katterna. Dom är med här nere i Torekov nu men ikväll kör jag dom till familjen som Mini kommer ifrån. De ska få bo här i Skåne tills jag får tillträde till mitt nya hus. Guld värt om än väldigt sorgligt.
Elsa sa farväl till Mini – för nu. Det kommer bli ett kärt återseende i vinter.
Bilresan ner hit är lång, men värd. Jag sov en hel del på vägen hit. Min själ är helt slut.
Mysigt med Torekov ❣️❣️
Kram! Det går fort, tiden går alltid snabbare än man tror.
Härligt. Visste inte att ni ägde ett sommarhus i Torekov. Där är verkligen de bästa baden.
Kram kära du! Det kommer att lätta med tiden, fastän det känns tufft nu. Ta hjälp av dina nära och kära som du verkar göra. Jag skiljde mig för fem år sedan och idag går det bra.
Åh vet du, Det kommer att bli bra! Med katterna, med huset, med barnen, med livet. Ena foten framför den andra och djupa andetag. You’ve got this