Om ni inte tror på det andliga, att det kanske finns ett sätt att kommunicera på med de som inte finns här i jordelivet längre, snälla kommentera inte med era teorier och tankar. Och kanske sluta läsa om det på något vis irriterar er.
Jag vill leva med den här underbart sköna känslan, så länge jag kan.
Jag publicerade ju ett inlägg om min storebror i lördags.
Sedan dess har jag liksom.. ”letat” efter något slags tecken på att detta var okej med honom. Att allt är bra.
Då jag har trott mig ”haft kontakt” med honom förut, tänkte jag att kanske skulle det gå nu igen.
Men inget har dykt upp.
Så jag la det åt sidan.
I morse var jag tvungen att köra Andrew till jobbet för hans bil stod kvar där sedan i fredags och på vägen hem, pluggade jag i pappapodden.
Efter en stund berättar Manne att han funderat och klurat på VAD han ska prata om och tillslut sökt i sin dator efter ämnen han sparat.
Då dök ”Haakon Pedersen” upp, från 2 år gammal notis.
Haakon Pedersen var en av min storebrors största idoler.
Han såg upp till honom så väldigt väldigt mycket. Haakon jobbade med min storebror på Nobel Gymnasiet i Karlstad under 3 år och han var även hans mentor.
När min bror var på bra humör spelade han ofta ”Nattens drottning” på HÖG volym i sitt rum. Han levde för musik och älskade allt mellan himmel och jord. Han brukade även spela Bumbibjörnarna-introt, men på norska. HÖGT. Och den spelades även i pappapodden. (dock på svenska)
Kort efter att Jonas gick bort, fick vi en CD som hans klass hade spelat in med Haakon, som hette ”Min ängel”. Just precis då, var det som ett ”tecken” för hela familjen. För vi hade ingen aning om att dom spelat in en låt, att den fanns som CD och med den vackra texten om ”allt kommer ordna sig”. Det blev som en tröst.
Nu kanske detta låter så underligt och som att jag griper efter halmstrån. Men det känns som ett sådant underligt sammanträffande, så jag tror att det är min storebror som ger oss lite hintar om att allt är härligt.
Jag började spela Nattens Drottning här hemma nyss, sådär högt som Jonas brukade göra och började dansa runt med Astrid.
Då springer hon in i min garderob och drar ut t-shirten jag bloggade om häromdagen och börjar dansa runt med den.
(Obs! att den var nedvikt i en stängd byrålåda!)
Vad är oddsen?
Mitt hjärta känns så sorgset på ett vis, men lätt och glatt på ett annat. Han finns ju här på något vänster.
Vår älskade Jonas.
Jag tror också på att vi får tecken!
Jag skrev till dig om min kompis Erik häromdagen, som jag förlorade brutalt för 11 år sedan.. En väldigt nära vän med världens goaste familj, vi var så många som hängde hemma hos dem! Han dog i en bilolycka..
Han tyckte att serieälgen Hälge var så rolig. Och inför hans begravning ville hans föräldrar ha ett tryck av Hälge på framsidan av hans begravningshäfte i kyrkan.. Så jag och hans mamma sitter uppe på hans rum och kikar igenom serieböcker efter den där speciella bilden.. – Nämen titta här säger hans mamma plötsligt, ett litet kärleksbrev?! Mellan två sidor mitt i boken har hon hittat en ihopviken lapp. Hon vecklar ut den, och det visar sig vara ett tupperware- kvitto. MITT tupperware kvitto!! Helt galet!!!
Vi var ganska överens om, jag och hans mamma, att det var en hälsning från honom <3
Åh, helt klart ett tecken. Så fint <3 Jag tror absolut på det andliga, det finns en stor tröst i att tro på något efter döden. Han är med dig hela tiden, på de sätt han kan.
Något som verkligen har hjälpt mig i mitt sorgearbete är den här tv showen, Long Island Medium, har du sett den? Om inte gör det, finns hur mycket som helst på youtube.
Vid det här laget borde det ha läckt ut om det var en bluff, hon har ju hjälpt 1000 tals människor.
Se den, för ditt hjärta kommer att kännas lättare. Någonting hon upprepar hela tiden är; Våra avlidna släktingar går med oss hela tiden och finns hos oss jämt. De missar ingenting i våra liv, och precis det som du beskriver här, är ett sådant typiskt tecken på att din bror bara ville visa att han finns hos dig.
Fick på riktigt gåshud när jag läste det här. Så himla fint. Självklart är det din storebror som säger att allt är bra! ❤️
Jag tror absolut att det var något slags tecken, för som du skriver vad är oddsen att Astrid ska hämta just denna tröja? 🙂
När min barndomsvän dog 2004 så kände jag typ av att någon var i min lägenhet, såg ibland en skugga som drog förbi och sedan försvann lika snabbt igen. Jag är helt övertygad om att det var han som var där. Läskigt men samtidigt lugnande….
Det är klart han finns där!
Jag tror definitivt att det finns ”något” där, vet bara inte riktigt vad! Har själv vart med om flera oförklarliga händelser och tror definitivt att det var tecken du fick!! Önskar jag kunde få något tecken från mormor.
Så himla vackert, som att Astrid och din bror är kopplade till varandra på något spirituellt plan. Han lever vidare genom dina barn. <3
solklart! det är inte varje dag någon går på vatten eller flyttar berg. Miraklen ligger i de små detaljerna, det gäller bara att våga se och tro på dem!
Jag tror absolut att det vsr ett tecken från din bror <3 Tycket det är så häftigt när de ger sig tillkänna, känns tryggt på något vis 🙂
//Emelie
http://emeliestensson.vimedbarn.se
Jag tror definitivt att det var en tecken från din bror och även att han har haft någon form av kontakt med Astrid
Barn är så mycket mer mottagliga.
♡
Så fantastiskt fint.
Jag har själv varit med om en del efter min pappas bortgång. Har träffat honom efter hans död och nej jag är inte tokig.
Jag tror på ett sorts liv efter döden.
Jag beklagar din förlust av din bror. Det är ett rent helvete att förlora någon när och kär. Livet blir sig inte riktigt likt.
En stor KRAM till dig fina Jenny.
Men aven om man inte tror pa sant sa kan det ibland handa saker som bara far en att ma battre. Att tanka pa de som inte finns pa ett fint satt? Saker hander som far en att minnas och da kanske det spelar mindre roll om man tror eller ej.
Satter mig pa taget for middag pa Manhattan efter jobbet och ska lyssna pa senaste podden!
Som sagt, jag tror inte på sånt. Eller på Gud, eller allt sånt. MEEEEN ändå….
När jag läser det här så är det ett solklart tecken! Du griper inte alls efter några halmstrån!
Vad häftigt och pirrigt det måste kännas! Och att Astrid tog fram tröjan. Jag säger ju att han har koll på dig❤️ Och att du skrev inlägget var nog något du verkligen behövde.
Nu är inte det här intressant säkert, men när min dotter skulle till att födas så var det saker runt det som blev så stökigt, jag fick panik och började gråta. Min sambo sa då lugnande att, Sara tänk på din pappa. Han föddes på 30-talet och överlevde utan alla dessa maskiner. Då grät jag efter pappa och sa hans namn flera gånger tills det kändes bra. SEN när vi kom hem från BB och var hemma så började det hända så himla konstiga saker. Tex så fick jag en speldosa av honom när jag föddes, den startade av sig själv flera gånger! Och en annan speldosa snurrade runt efter att jag hade precis tänkt på honom. Dotterns vagga startade vagga av sig själv, och en filt som jag också fick som nyfödd hade halkat ner från översta hyllan. Har också hört att det är att gripa efter halmstrån, men känslan är så märklig.
Men efter ett tag kändes det mest olustigt, så min mormor sa att jag skulle säga åt honom. Och sen dess har det varit tyst här hemma.
Jag ryser!! Så fint på nåt vis .. 🙂
Kram <3