Jag har fått ett par ströfrågor ang. kroppen efter graviditeten & jag kan svara på hur jag mår fysiskt, men jag vägrar att börja visa ”Före/efter-bilder” & prata vikt/platt mage/vad jag äter etc.
VÄGRAR.
Jag är SÅ fruktansvärt trött på kroppshetsen.
SÅ HIMLA LESS!
Trött på nyttiga mat-val fastän det kanske inte är så gott, trött på träningshysteri & trött på kroppsbilder.
Det är inte det att jag inte tycker hälsa är viktigt. Inte alls så!
Men jag tycker inte vi behöver skylta med hälsa & nyttigheter & kroppar överallt. Vi behöver inte överösa varandra med hur vi ser ut, hur vi äter & hur mycket vi tränar.
Jag tror inte det är hälsosamt!
Om man tycker om att träna jättemycket, så är ju det toppen.
Om man älskar raw food eller kesella så är det helt okej.
Om man är stolt över viktnedgång eller kroppen så är givetvis det FANTASTISKT.
Men jag orkar inte se det på sociala medier överallt.
Jag vill avdramatisera kroppen.
Vill inte tänka på om det jag stoppar i mig är ”dåligt eller bra”. Jag vill äta det jag känner för, varje dag, utan ett himla förbud eller en jäkla ”ätardag” i veckan.
Jag vill träna när jag känner för det & när kroppen är pigg, inte för att ”jag inte tränat på 3 dagar & måste..”
Då jag blev ”fri” från mina himla demoner ang. mat/kropp/träning strax efter jag flyttat ihop med Andrew, lovade jag mig själv att aldrig falla tillbaka i den hets-fällan igen.
Jag lovade att älska mig själv, att njuta av mat, träning & livet.
Och för att kunna göra det, har jag slutat att prata om det.
Jag undviker att prata kroppar, jag undviker att prata vikt, jag tittar inte på kalorier & jag tittar inte på bilder om varken mat eller vikt på bloggar/instagram/facebook. För dom gör mig personligen inget gott alls.
Därför tänker jag heller inte prata om mig själv & min kropp här i bloggen.
Jag kan berätta att jag har ont någonstans, att jag känner mig stark eller smidig, jag kan guida er i yogans värld för att hitta inre balans & jag kan lägga upp recept på vår middag.
Men jag kommer aldrig aldrig aldrig slänga upp en magbild på hur den ser ut nu & skriva om hur fantastisk min kropp är, för jag vet att det inte gör något gott alls.
Det skulle bara spä på kroppshysterin som pågår & det är det sista jag vill.
Jag vet att alla mina fina läsare inte alls håller om om vad jag skriver i detta inlägg & det respekterar jag.
Ni får givetvis tycka & känna olika. Jag dömer inte heller någon som älskar att posta & botanisera bland kropp/nyttig mat-bilder. Det jag skrivit handlar om hur JAG känner & tänker ang. just detta ämne.
Sååå. Summan av kardemumman.
Inget kropps-snack i denna bloggen.
Hit får ni vända er om ni vill läsa vardagsgnäll, sömnlösa nätter, om kärleken till mina barn & annat som är JAG ♡
Tack! Som gymnasielärare omges jag dagligen av unga kvinnor och män som mår skit över mat/kropp/träning. Det här inlägget vill jag skriva ut i A3-format och sätta upp på varenda anslagstavla och whiteboard i hela skolan! Huvudsaken med kroppen är ju att den funkar till det vi behöver den till, inte hur den ser ut.
Tack för din klokskap!
Åh gulle! <3 TACK!
Ååååh heja heja vännen, vilket bra inlägg!! Hoppas det är bra med er alla! Barnen är ljuvliga, så himla kul att se uppdateringar från dig ibland (hänger mest på instagram när tid ges men kikar in här då och då med!) <3
Gulle du vännen! <3 Så härligt att följa er på instagram!
Detta var så befriande att läsa! Jag har också haft en drös med hjärnspöken när det handlar om kroppen men nu äntligen, 31 år gammal och tvåbarnsmorsa är de på väg att försvinna. Jag känner själv att jag fick en annan respekt för min kropp efter att den hade burit och fött två barn. Lite som ”förlåt för att jag har klankat ner på jag hatat dig i alla år, jag hade ingen aning om vad du kunde åstadkomma.” Och det blev en chock efter graviditeten att inse att vikten inte alls var det jobbigaste med kroppen, utan att en kropp efter en graviditet kan kännas helt orkeslös (iallafall min kropp). Börja om från början och bygga upp kroppen. Nu ligger fokus på att känna mig frisk och gärna lite stark också, och skaffa mig lite flås så jag orkar leka med de där vildningarna jag älskar så mitt hjärta spricker.
Tack för att du tar tag i detta med kroppshysterin! Du har proppfullt av goda värderingar och tankar mellan dina öron och vågar dela med dig med oss! Två väldigt positiva tummat upp!!!
Mitt liv har bestått av en mor som alltid påpekat min vikt och en pojkvän som alltid påpekade på att jag var stor och behövde träna, USA kom som en räddning där då jag spenderade en sommar hos min syster där jag blev starkare och han blev dumpad 🙂 Jag har gått ner 15 kilo men magen efter fyra barn är kvar men känner mig nöjd med mig själv nu ska jag bara få ännu mer självförtroende så jag vågar gå ute utan nåt på huvudet (har alopecia)
Kram!!
Men GULLE! <3 Tack fina för dina ord! Och jag är så glad att höra att du tog dig ur ditt dåliga förhållande & att du blivit så stark. HEJA <3 Är helt säker på att du kommer fixa självförtroendet också! KRAM!
Hurra för dig! Vilket himla bra inlägg! ❤️
Älskar att du fortfarande kallar dig fadderbarnet! <3
Applåder! Nu gillar jag dig ännu mer!
<3<3<33
Du är bäst Jenny! Visst är det konstigt hur alla tycker att en gravid kvinna är det vackraste som finns, men så fort hon har fött får det inte synas ett spår av graviditet längre. Du är verkligen en fantastisk förebild på alla plan och jag älskar att läsa din blogg.
Precis!! Så sjukt! Så ledsamt! Suck.. KRAM <3
Heja dig Jenny! Håller helt med!!
<3
Oj vilket bra inlägg <3 önskar alla tänkte som du!
Hoppas & önskar att fler tänker så <3
Word
<3
Du. Är. Så. Fucking. Awesome!!!! <3 Så bra inställning, tänk om fler var som du! <3<3<3<3<3
Åh TACK <3
Bra sagt! Håller med dig.
Och om jag frågar någonn som varit gravid nyligen hur denne mår så förväntar jag mig svar som ”Jag mår bra, men är lite öm i höfterna”, lixom generelt om man mår bra efter att ha genomgått en stor påfrästning för kroppen. Inte ”Jag har gått ner 10 kg wiho”.
Och det värsta är ju att många dyker på vikten & börjar prata ”maghull” MED EN GÅNG. Så ledsamt.
Så jäkla sunt, och du är så bra på att förklara, så det kan väl ingen missförstå. (Om man inte vill så klart, det finns ju dem också, tyvärr)
Jag var på väg att kommentera i något annat inlägg också, men blir superkonstigt när jag skriver från mobilen. Så vet inte riktigt hur det här ser ut. Men det verkar funka iallafall 🙂
Vad fint sagt av dig! <3
Ska försöka fixa kommentarsfältet!
Bra skrivet! Tummen upp 🙂
<3
Jätteskönt att du struntar i att lägga upp massa bilder på det!! Tycker hetsen runt allt sånt här är jobbig, så stå på dig!!
<3
Tack Jenny! Kan bara instämma i vad många tidigare har kommenterat med; BEFRIANDE! <3
<3
Härligt! Befriande!:))))))))))))))))
<3
Du är ju bara fantastisk! Så jäkla skönt att slippa lite av all den kroppshets & kesella man läser om på nätet. Jag fick mitt andra barn i juni och har vikthetsat sen dess. Så jävla dumt och onödigt. Kram!
GULLE <3
Himla bra inlägg Jenny! Tack för det! Passade mej fint att läsa just idag!! Kram
Kram fina <3
Men så skönt!
”Hur mycket har du gått ner? Hur mycket har du kvar?” Det är ju för i helskotta det första man får höra så fort lilla knytet ligger i ens famn. När min svärfar hälsade på nu med tvåan (hon var 3 dagar) så säger han ”din mage har inte sjunkit tillbaka riktigt va?” Jag trodde jag skulle ta en kniv och kasta på honom. Va??? Mys med ditt barnbarn och skit i min fläskiga mage!!!
Jag har gått på diet nu ett tag, jag trivdes inte med min kropp. Jag har 10 kg kvar från barn nummer ett men det får ta sin tid. Jag tränar inte och vill inte ta tid från barnen till det. Vi alla är olika men sån är jag. Jag peppar mig själv medan andra tycker att jag är tramsig som tänker på min vikt redan. Jag gör det för mig själv men skulle aldrig sätta någon himla press på mig själv eller kommentera någon annans vikt. Är det mer befogat efter en graviditet att prata kilo än i vanliga fall? Nä! Vi alla ska göra det VI tror på utan att sätta press på andra. ”Jag gick ner allt på 3 veckor!”- JAG SPYR!
JUST PRECIS det blir jag så TRÖÖÖÖTT påååå! Uäk. Alla måste bara sluta!
Bra där Jenny!!!
<3
Bästa du! Så himla bra! Jag är också helt ointresserad av att läsa om sådant så tack för att jag slipper det här! 😀 Kram
<3 KRAM
Åh, älskar varje ord!! Befriande & underbart skrivet. KRAM! <3
<3
Jag håller med FÖRUTOM när jag är gravid. DÅ blir det många bilder på magen och det känns SÅ viktigt att fota och visa magen just då. Så stolt och förväntansfull man är och det visas lättast i bild genom just magbilder 😀 Men i övrigt håller jag med. Njut av livet 🙂
Ja när man är gravid är det en helt annan femma med magbilder! haha 🙂
Bra skrivet! Och tycker du har så rätt. Det kommer verkligen inte något bra ut av att diskutera kroppen – sin egen eller andras. Man kan vara stolt över den, känna sig stark – eller vad som helst – ändå, men den måste inte ta upp all den tid och energi med vilken vi diskuterar den dag efter dag. Less är bara förordet till vad jag är vad gäller kroppshets!
Näe inget bra alls! Så värdelöst!
Alltså du är så smart och jordnära. Därför jag älskar din blogg. Just att du skriver om de du tycker är viktigt för dig och på ett jordnära och feel good sätt! 🙂
Men TACK! <3
Blev helt tårögd nu. Så himla bra och fint. Heja dig. Kram
<3
Gud vilket bra inlägg! Håller med dig till 100%.
Just den där hetsen om att komma i form efter en graviditet, eller typ fortfarande vara smal och inte lägga på sig för mycket under en graviditet gör mig helt galen. Jag mår dåligt av det, eftersom jag är en utav de kvinnorna som går upp i vikt av att vara gravid, alltså det gör ju alla men jag går upp ganska mycket. Jag fick massvis med kommentarer efter att jag fött min son att jag hade blivit rund – kändes halvkul att människor fokuserade på hur jag såg ut i stället för hur min bebis mådde, hur jag mådde, hur jag kände för mammarollen etc.
BLIR SÅ TRÖTT.
Precis så!! Blir sååå arrgggg! Sluta fokusera på kropparna liksom.
Du är så klok att jag nästan blir tjutfärdig. Jag håller med dig helt och hållet. Sluta aldrig vara dig själv. Du är helt fantastisk!!
Men gulle du! Tack! <3
Hurraaaa för dig! Du satte verkligen ord på det jag också tänker!
Du är så klok och har så sunda tankar! Älskar att läsa din blogg!
Gulle! tack <3
Bra skrivet och jag haller med dig!
<3
Plus ett, amen to that och WORD.
<3
heja dej
<3
Woho! Så himla befriande. Jag var svårt sjuk i anorexi i mer än 10 år, och känner som du. Fuck kropps- och vikthets. Jag förundras över att min kropp, trots allt jag utsatt den för, blev gravid och födde en perfekt liten bebis (eller ja, födde och födde – bakade ihop iaf.) Jag är så innerligt tacksam över att den orkar amma, orkar med nätter med halvdan sömn, orkar ta T. i sjalen och gå en promenad, att den helt enkelt fungerar. Min kropp låter mig göra allt det jag vill i livet. Just nu är det att vara en bra mamma som är det viktigaste. Jag har inte gått ned alla gravidkilon, och vill inte heller göra det. Tror det är bra att ha dem som ett skydd. Och den där lilla putmagen som blev kvar, den stör mig inte det minsta. Därinne bodde ju T. i 37+6 veckor.
KRAM!! <3<3<3<333
Bra där! Befriande 🙂
<3
Detta är det bästa jag läst på länge, så stolt jag blev nu!
Frisk o stark är du!
Älskar dig, mammi❤️
Älskar dig <3
Jenny du är fantastisk! Så himla klok!
Åh tack <3
Sjukt bra skrivet. 🙂
Tack <3