jeanettebouvinnygren

Idag är det ett år sen jag begravde min exman. Mina barns pappa. Mannen jag delade så många år med. Både bra och dåliga år. Det känns så himla ofattbart och orättvist. Tiden har verkligen flugit förbi det senaste året. Samtidigt som det stundtals känts som att den stått precis helt still. Men den erfarenheten jag tar med mig under det senaste årets prövningar är att det går att överleva jobbiga perioder i livet. Att även fast det känns som att livet aldrig mer kommer kännas värt att leva så kommer det lätta. Kanske inte imorgon eller ens nästa vecka. Men det blir lättare. Och livet fortsätter faktiskt att rulla på och det går vidare. Jag repade mig. Barnen repade sig. Sorgen och saknaden finns ju alltid där och det är klart att just det lamslår en vissa dagar och konstigt vore det ju annars. Men vi mår bra. Och vi har det bra. Så ja, livet går vidare. Och jag älskar att leva. Och det tänker jag göra till fullo. Varje dag.