jeanettebouvinnygren

Gud, idag är en sån dag som jag bara känner hur det spritter av lycka och glädje i hela kroppen. Solen skiner och den brukar förvisso ha den påverkan på mig. Solen gör mig lycklig. Men jag har så himla mycket att vara tacksam för. Först och främst mina barn såklart. Jag har fem, friska och helt fantastiska barn. Min femma som jag är så stolt över så att jag nästan spricker. Min femma som jag går genom eld och vatten för. Jag har två fina och underbara bonusbarn. Jag har världens bästa man. En man som älskar mig och barnen över allt annat och som sätter oss främst jämt. En man som älskas av alla skulle jag nog tippa. För det är omöjligt att inte tycka om Jimmy. Han är verkligen en sån genomgod människa. Han har ett rent och fint hjärta helt enkelt. Ibland är han nästan för snäll för sitt eget bästa och då är det lätt att bli utnyttjad. Men han är verkligen den finaste jag vet och jag tackar högre makter varje dag för att just han är min (och för att han står ut med mina humörsvängningar ?). Han gör mig lycklig. Och ännu viktigare, han gör mina barn lyckliga. Och han ger oss allihopa den tryggheten vi alla behöver men tidigare saknat. Jag har ett fint hem där vi alla får plats och trivs. Ett varmt hem fullt med kärlek. Jag har föräldrar som alltid ställer upp och världens bästa storebror och sen all övrig släkt. Alla mina vänner. Alltså wow. Allt eftersom åren gått så har jag blivit varse om vilka som är mina riktiga vänner och vilka som bara ville finnas där de dagar som var soliga. Under mina mörkaste dagar var det många som försvann. Men de som är kvar idag och de nya som tillkommit är fan i mig världsbäst. Vi står stadigt vid varandras sidor och var och en av mina vänner fyller liksom en egen ”funktion”. Jag har ett jobb där jag trivs och där jag känner mig viktig. Vi är inte rika, absolut inte, men vi har ändå privilegiet att ha en så pass god ekonomi att vi kan köpa det vi vill och behöver både till oss själva och till barnen. Vi har möjlighet att resa. Både var och en för sig och tillsammans. Vi kan unna oss middagar ute då och då och sätta guldkant på tillvaron på både det ena och det andra sättet. Ja, livet behandlar mig väl. Det är annars så lätt att fokusera på det man inte har. Istället för att fokusera på och vara tacksam för allt man faktiskt har. Jag har varit på botten men rest mig och för första gången på länge så ser jag bara framåt. Vi bär alla med oss ärr från kanske tidigare relationer och tidigare erfarenheter som kanske inte varit de bästa men det gäller att bearbeta det ordentligt för att sen komma ännu starkare ur det. Jag har varit väldigt duktig på att dölja mina känslor och hur jag verkligen mår, under många år var det min vardag, hela livet gick ut på att dölja utåt hur jag egentligen mådde på insidan kändes det som, så till slut exploderar man ju. Alternativt att det känns som att man ska kvävas. Man drunknar liksom i sina egna känslor. Och det enda som hjälper då är ju att prata, prata, prata. Bearbeta och blicka framåt. Och det har jag som sagt blivit bättre på. Kanske lite för bra om ni frågar min make. 😉 Jag har fortfarande dagar då jag bara vill dra ett täcke över huvudet och kliva upp från sängen men numera är dagarna då jag med ett leende studsar upp ur den många fler. Och det mina vänner, det är ren och skär lycka.