Anledningen till min och pojkarnas lilla roadtrip var för att vi skulle åka till Trollhättan och besöka deras pappas grav. Med tanke på avståndet så har vi inte haft möjlighet att åka dit tidigare men nu var det alltså dags. Vi hade köpt blommor, en lykta, flera ljus och annat ”pynt” och pojkarna var väldigt förväntansfulla. Och spända. Likaså jag. Vi hade ju tyvärr inte fått någon som helst information om var Frank slutligen blev begravd så i såna här stunder är jag tacksam över att han var offentlig så vi åtminstone kunde få reda på det via media. För hur sjukt det än är så fick både jag och Franks tonårsdotter och hennes mamma läsa om gravsättningen i tidningen. Vi blev tyvärr inte inbjudna till den heller eller fick någon info om var han ligger. Men som tur är så har jag två fantastiska Instagramföljare som bor i Trollhättan som tagit reda på det åt mig samt att dom varit där och tänt ett ljus då och då och rensat bort ogräs och gamla blommor och liksom ”tittat till” Frank lite. Helt underbara. Samma två kvinnor mötte även upp mig, Winston och Mileon igår för att visa oss vägen till gravplatsen då kyrkogården verkligen är gigantisk. Ovärderligt med den hjälpen och det sällskapet. Tänk att det finns så fina människor. Något som också var väldigt roligt var att den enas pappa körde dom dit så jag fick möjlighet att även prata lite med honom. Han var god vän med Franks pappa då han levde, alltså mina barns farfar. De jobbade ihop och han berättade en rolig anekdot om en av deras körningar. Det absolut sista smset jag skickade till Frank, dagen innan han avled, och som tyvärr förblev oläst (åtminstone utav Frank själv) var: ”Winston undrar vad hans farfar jobbade med?.” Igår fick vi svar på det. 🙂 Han körde lastbil.
Vi planterade blommor, tände ljus och pratade och trots att regnet verkligen öste ner så fick vi verkligen en jättefin stund tillsammans där nere.
Frank låg väldigt avsides och ensam, och det första jag tänkte på var ju att han ju jämt var så otroligt sällskapssjuk och så ligger han helt själv. Det kändes lite fel. 🙁 Men platsen som har valts åt honom var otroligt vacker och det kändes väldigt skönt att vara där. Det var tyst, fridfullt och väldigt, väldigt fint. Winston sa en så fin sak när vi var på väg dit igår för vi pratade om pappa på vägen dit och pojkarna diskuterade vilket av alla moln som pappa bor på och så märkte man att Winston funderade lite och så sa han ”Men Mileon, det är inte Frank som bor där uppe. Det är hans anda (alltså ande men han sa anda)”. Jag älskar verkligen barns tankar och funderingar kring döden. Det är så äkta.
Vi hade tänkt göra fler stopp i Trollhättan men efteråt ville vi alla tre bara åka direkt hem. Jag vaknade med feber och halsont och blev ordentligt nedkyld pga regnet, vi var alldeles dyngsura och fick byta kläder innan vi påbörjade vår åktur hemåt igår så det blev raka vägen till Strängnäs med endast ett stopp för lunch och tankning.
